--->NY BLOGG!<---

 
 
 
Hej!
 
Som en del av er kanske har märkt har min blogg varit nerstängd under ett par dagar (eller rättare sagt, lösenordsskyddad). Orsaken är att jag varit tvungen att ta en liten break och helt enkelt fundera på vad jag vill göra med min blogg: vill jag fortsätta trots att motivationen stundtals sviktar eller vill jag lägga ner helt? Liknande tankar har funnits många gånger, men nu var jag verkligen tvungen att bestämma mig.
 
Resultatet blev att jag bestämde mig för att köpa en alldeles egen domän och skapa en egen hemsida. Min nya blogg heter numera Liberfine.se och det är där jag kommer att blogga i framtiden. Jag har skrivit lite mer utförligt om mina tankar där, men kort och gott kan sägas att jag helt enkelt känner mig färdig med den här bloggen som jag trots allt haft i hela fem år (!). 

Jag kommer dock att lämna den här bloggen öppen för den som känner sig nostalgisk och kanske vill komma in och läsa några gamla inlägg. Den har ett alldeles för stort sentimentalt värde för att jag ska kunna ta bort den och dessutom kommer jag nog själv vilja gå in här och gå igenom gamla inlägg ibland. Alla nya uppdateringar kommer emellertid ske på Liberfine från och med nu.
 
Om en inte vill följa mig bloggmässigt kan en kika in min instagram eller twitter för att kolla vad jag har för mig.
 
Stort tack till alla som följt mig under den här tiden. Nu är det dags för något nytt.
 
 
 
 
 
 
 
Pusshej
 
 
 
 

Planering inför sexualkunskapslektioner

 
 
 
Todelihoo!
 
Dag nummer två på höstlovet avklarad (och det är nu november!). Det hände inte mycket idag heller på skolan (förstås), jag satt och dokumenterade mitt arbete som vanligt och när jag var klar med det övergick jag till att läsa lite av all den litteratur jag har på mitt kontor. Är en person som främst lär mig genom att göra saker rent praktiskt, men det är självklart viktigt att fylla på det teoretiska kunskapsförrådet med jämna mellanrum och det har jag det perfekta tillfället att göra nu.
 
 
Studien om unga transpersoners livsvillkor skulle jag dessutom önska att alla andra inom personalen på skolan skulle läsa också.
 
 
 
En annan grej som jag ägnade tid åt var att kolla igenom mitt material inför sexualkunskapslektionerna som jag ska ha med åttorna efter höstlovet. Hade ju en presentation i aulan för några veckor sedan då jag pratade om vad samtycke är för något och hur det är den grundläggande premissen när en ska ägna sig åt någon form av sexuella aktiviteter med andra, och det var som en sorts förberedelse inför lektionerna som vi ska ha efter lovet.
 
Efter presentationen i aulan fick eleverna gruppvis svara på frågor som jag förberett och nu under lovet har jag haft tid att läsa igenom vad de svarat (det är 5 stycken klasser i åk 8 på skolan så det tar sin lilla tid), och jag är extremt imponerad. Många har tagit det på stort allvar och skrivit väldigt genomtänkta formuleringar, även de som kanske tramsat lite (uttrycket "Netflix & chill" förekommer flera gånger) har ändå gjort det med en seriös underton och skrivit riktigt kloka grejer. Ser verkligen fram emot att diskutera allt det här med dem efter lovet.
 
 
 
Och majoriteten använder pronomet "hen" i sitt språk utan att göra en stor grej av det, kul att se att tiderna går framåt och att framtida generationer probs kommer bli mer och mer öppensinnade.
 
 
Har förberett övningar och sett till att få med så mycket viktigt som möjligt i lektionsmaterialet och det ska verkligen bli kul att höra vad de har att säga sen när vi diskuterar. Tyvärr har jag bara möjlighet att träffa varje klass en gång (de är uppdelade i halvklasser så kommer ha sammanlagt 10 lektioner), men jag tänker att det är bättre än ingenting och att det förhoppningsvis lägger grunden för framtida diskussioner såväl som en vilja att veta och lära sig mer.
 
Nu ska jag lyssna på Miriam Bryants "Black Car" för sjutusende gången. Är lite sen att hoppa på tåget men är verkligen helt obsessed med den låten nu.
 
Pusshej
 
 
 

Bok: Flickan och Skammen (2016)

 
 
 
Hej igen!

En annan sak som står på min lista (se föregående inlägg) är att läsa ca 100 sidor i Katarina Wennstams nya bok Flickan och skammen (2016). Köpte den för några veckor sedan och även om jag brinner för ämnet som den tar upp så har jag inte riktigt tagit mig tiden att faktiskt sträckläsa den, varit så trött när jag kommit hem från jobbet och bara velat glo på Futurama och sova typ. Men NU! Nu idag ska jag läsa 100 sidor. Är ca 20 sidor in so far och känner redan en miljon känslor.
 
Copypastar vad jag skrev om boken på min instagram eftersom jag blev nöjd med det och tycker att det tar upp det viktigaste som jag ville skriva om boken (so far!!! sen kommer jag väl känna ytterligare en miljon känslor när jag faktiskt läst klart den). Håll till godo:
 
 
 
 
"Skulle verkligen vilja rekommendera Katarina Wennstams nya bok "Flickan och skammen - En bok om samhällets syn på slampor" (samma författare har tidigare utgivit bl.a. Flickan och skulden samt En riktig våldtäktsman).

Boken tar upp hur kvinnor i alla tider smutskastats för sin sexualitet och hur den kvinnliga lusten alltid varit ifrågasatt och kontrollerad. Kvinnor som inte följer den strikta mallen för hur en "bra" kvinna ska vara degraderas och stämplas som hora - vilket blir speciellt tydligt i vår värld av sociala medier där allting vi skriver och skickar stannar kvar för alltid. Genom ryktesspridning blir sociala medier vår tids skampåle, och det blir tydligt hur andra ständigt tar sig rätten att tala om hur en kvinna ska bete sig för att godkännas.

Boken känns extremt relevant för mig då jag jobbar som skolkurator och möter ungdomar i 13-15årsåldern dagligen. Både i enskilda samtal och grupp har jag pratat med många av dem om normer och varför vi blir behandlade olika beroende på kön, och jag har elever som berättat hur de kallas för just hora eller orre av den enkla anledningen att de råkar vara tjejer och att de råkar existera. De har inte så ofta ord på exakt varför det är såhär, men de vet att något är fel och känns skevt, och där någonstans försöker jag hjälpa dem på vägen. För att jag själv, majoriteten av de kvinnor jag känner privat och de unga tjejer jag möter i skolans värd har kallats/kommer kallas för hora en eller flera gånger under sin livstid i det ultimata sättet att kontrollera oss, genom sexualiteten, och för att jag inte stilla tänker stå bredvid och låta det fortsätta."
 
 
*
 
 
När jag läser denna bok blir jag så oerhört jävla bajsförbannad, av den enkla anledningen att det som står i den är sant. Aldrig får en som kvinna existera i denna patriarkala skitvärld på sina egna villkor, det är alltid i relation till mannen och hans bestämmelser. Ens värde ligger i ens utseende och sexualitet, en ska vara sexig och knullbar samtidigt som det absolut inte får vara av ens egen fria vilja ty då är en istället en hora, förtjänt av bespottning och smutskastning. Och det här systemet bara rullar på, generation efter generation. Visserligen med små förbättringar i takt med att folk lär sig hur fucked up det är, men fortfarande i en alldeles för långsamt takt.
 
→ Emellertid en ljuspunkt och en liten parentes som jag vill dela med mig av! Tidigt i boken skriver författaren "Att kallas Don Juan om du är man är nästan uteslutade något eftersträvansvärt. Men ingen kvinna kallas för Donna Juanita.". Just denna metafor för hur kvinnotjusaren Don Juan blir något positivt att vara som man men icke som kvinna, blir lite lustig i mitt fall eftersom jag har en "personlig" relation till just det uttrycket (dvs att vara en s.k. Don Juan).
 
Innan jag tog studenten år 2011 skulle alla i min klass få roliga "nomineringar" som skulle tryckas på band och delas ut under studentskivan flera veckor senare. Medan klasskamraterna bestämde vad en skulle få för nominering fick en vänta ute i korridoren, och när allas nomineringar sedan avslöjades på festen var det fairly roliga roller med tillhörande rimmande motiveringar som lästes upp.
 
Orsaken att det här är lustigt är att nomineringen jag fick var "Donna Juan", alltså just precis någon sorts kvinnlig version av den klassiske kvinnotjusaren. Motiveringen som följde var en fyndig vers om det harem av loverboys jag hade genom gymnasiet och att jag därigenom var klassens alldeles egna manstjusare. Det fanns inget elakt eller smutskastande i detta, utan det var skrivet med glimten i ögat och jag kände stor stolthet när jag tog emot mitt band. Jag var en manstjusare och det såg jag aldrig något fel i, jag gjorde något jag och de inblandade mådde bra av och hora var det aldrig någon som kallade mig - i alla fall inte till mitt ansikte.
 
Naturligtvis fanns det de som inte ställde sig så oerhört positiva till mitt val av livsstil. Det hade jag emellertid möjligheten att kunna skita i p.g.a. min sexualitet var min och om någon ville gnälla om det var det deras problem. Nu är ju min situation är ett yttepytte-litet undantag från regeln och majoriteten av girls har som bevisat inte den friheten att kunna ligga med vilka de känner för't, och det är det som är så skevt. Det ska inte behöva vara något uppseendeväckande att vissa, i det här fallet t.ex. jag själv, kan ligga och hångla hejvilt och slippa horrykten, det ska vara NORMEN. Kvinnor ska kunna ligga med vem/vilka fan de vill utan att någon så mycket som höjer på ögonbrynen och tills den dagen är här kommer jag inte sluta skriva om detta.
 
Avslutar med Salt-N-Pepas amazeballs låt None of your business, som handlar om allting jag precis skrivit om. I lööööv it.
 
 
<33333
 
 
 
 
Pusshej