I'm alive!

 
 
Hej!

En kompis skrev här om dagen och påpekade att det nu är väldigt länge sedan jag bloggat, och jag kan ju inte annat än att hålla med. Det känns som att jag börjar de flesta inlägg nuförtiden med "nu var det länge sen jag skrev igen..." och tyvärr ser det likadant ut i min privata dagbok som jag skriver i IRL. Det händer mycket i mitt liv just nu, men ändå tar jag mig inte tiden att skriva och så får jag dåligt samvete och skjuter upp det och blahargh. Men nu gör jag i alla fall ett ryck och klämmer fram ett litet inlägg.
 
 
 
 
Först och främst kan jag säga att jag verkligen trivs mer och mer på mitt jobb (ett asylboende för ensamkommande ungdomar, om någon ej hängt med på det). Varit där i över en månad nu och även om det fortfarande finns en del grejer som jag inte har superkoll på så gör jag mitt bästa och tycker att jag lär mig någon ny liten grej varje dag. Kan alla de 20 kidsens namn och börjat lära mig mer om vad de har för personlighet och historia och tycker att jag lyckats skapa någon sorts relation med några av dem i alla fall.
 
Som jag skrivit förut är det stundtals tungt, det är trots allt ett jobb som går ut på att ta hand om ungdomar som bevittnat de mest horribla saker i sina liv, saker få i vårt tryggis-Sverige knappast ens kan föreställa oss, och som i många fall behöver hjälp i form av samtal på BUP och mediciner för att dämpa ångest/PTSD och att kunna sova om natten. Att ha så många traumatiska minnesbilder i bagaget i kombination med ovissheten om de ska få stanna i Sverige eller ej (de bor på det här boendet i väntan på asylbeskedet) gör inte situationen lättare direkt.
 
Att få träffa de här ungdomarna i deras "hem" och mer eller mindre bo tillsammans med dem under stora delar av dygnet (jag jobbar bl.a. helg ibland samt långa pass som 10-22) har fått mig att inse vilka helveten de har lämnat bakom sig i sökandet efter ett bättre liv. Som att jag inte var tillräckligt trött redan innan på rasisters snack om att "de kommer bara hit för att ta våra pengar och utnyttja systemet!" så blir jag nu argare än någonsin när jag ser folk på olika forum på nätet t.ex. som babblar om saker de inte vet ett skit om. 
 
De här kidsen vill stanna i Sverige och göra rätt för sig, de vill jobba, gå i skolan, lära sig språket och förhoppningsvis åtförenas med sina familjer. Om de får avslag från Migrationsverket kommer de ställas inför valet att lämna landet till en osäker framtid eller att fly undan och leva som papperslös (vilket alternativ hade ni själva valt?). De sitter inte inne på några enorma mängder pengar utan får en pyttesumma varje månad - samtidigt som vissa av dem inte ens äger en ordentlig vinterjacka eller knappt ett par strumpor. Sådana saker önskar jag fler skulle ta i beaktande innan de började häva ut sig vilket trams som helst om att de kommer hit bara för att få åtnjuta den svenska välfärden för att det är skoj eller whatever.
 
 
Försöker hålla mig från att börja internet-tjafsa med folk pga känns ba så hattigt men ibland kan jag inte look the other way, blir så provocerad 
 
 
Men ja. Det är inte bara tunga grejer på jobbet, det är mycket kul också. Det är prata och skoja med ungdomarna, sticka iväg på utflykter hit och dit, sitta och rita eller läsa eller spela tv-spel, måla ett rum tillsammans, kramas och försöka övervinna språkbarriärer (måååånga missförstånd och stå och glo på varandra som två frågetecken tills någon tar fram google translate). Vi skrattar mycket, både med ungdomarna och personalen emellan. Har kommit rätt nära några stycken av mina kollegor och känner att jag får pepp av att jobba tillsammans med dem, hurra!
 
However tar mitt vikariat slut i maj och vem vet hur det går sen. Min chef har snackat med mig hur jag vill göra med jobby och hintat om att jag kanske kan komma tillbaka i höst om en tjänst blir ledig (stor personalomsättning som i de flesta områden inom socialt arbete), samt frågat om jag vill komma och jobba i sommar då ordinarie personal är på semester - vilket blir knepigt då jag varit på intervju för att jobba på ett skyddat kvinnoboende under sommaren och de vill att jag ska komma på introduktion asap så att jag kan börja där sen!
 
Känns ändå bra att jag har lite options, har obviously valt två väldigt tunga områden att jobba inom (ensamkommande flyktingkids + våldsutsatta kvinnor/barn...) men samtidigt är det ju det jag vill göra. Brinner mycket för hedersrelaterat våld och förtryck och vill jobba med det, även om jag förstår att det kommer vara oerhört tungt och påfrestande. Jag bara... måste.
 
 
Och så vare ju internationella kvinnodagen här i dagarna också,
var arg feminist som vanligt och irriterade mig på alla som höll på och sa grattis alla kvinnor
 
 
Sedan kan jag nämna att jag flängt runt på en hel del RFSU-pass under de senaste dagarna, hade mina tre pass på Vasa Real för ett tag sedan och sedan två stycken på ett gymnasium i Tibble veckan därpå. Upplevde det som väldigt bra stämning på alla passen, precis som under alla pass jag haft var det stor variation i hur pratiga eller blyga kidsen var men ingen sa någonsin något kränkande eller elakt och det var väldigt skönt att slippa tampas med det. Visst blev det mycket fniss och larvande men så blir det ofta och jag tycker bara det är kul (och även så det ska vara, hellre att ungdomarna tycker det är roligt än att de bara vill dra därifrån!).
 
Upplevde det också som att många hade stor koll på vad heteronormen är för någonting och hur den ser till att begränsa och trycka ner människor på olika nivåer i samhället. Blev (som så ofta) mycket snack om varför tjejer som har sex kan bli kallade för horor, samt att en ny motsvarighet börjat dyka upp för killar nu - termen "fuckboy", som skapats för att ha någonting att kasta tillbaka mot män på samma vis som tjejer får höra att de är horor liksom. Har hört fuckboy i många sammanhang på nätet men bad ändå eleverna berätta närmare vad det var för något och många flikade ivrigt in sina beskrivningar. 
 
Frågade dem sedan varför det ens behöver finnas ord som hora eller fuckboy, varför kan inte folk ba få knulla hejvilt utan att något nedsättande ord bör förknippas med det? Blev mycket diskussion kring det, och även när jag ritade upp heteronormen på tavlan med tydliga beskrivningar av hur det 1) endast får förekomma två kön enligt den binära könsnormen (man och kvinna), och 2) hur vi blir indelade i de kategorierna redan från födseln och därmed förväntas bete oss därefter (society, man!).
 
Bad kidsen lista stereotypiska kvinnliga resp. manliga egenskaper/yrken/utseenden etc och hämta exempel från media, reklam, Hollywoodfilmer, tv-serier etc och förslagen bara strömmade in. Efter ett tag frågade jag som vanligt eleverna vad de uppfattar som "lättare" att göra: att som man hoppa över till kvinnosidan och exempelvis sminka sig, gråta och visa känslor, ta hand om hemmet etc eller att som kvinna hoppa över till mansidan och vara stor och stark, modig, spela fotboll och tv-spel, gilla öl etc (exemplen är ett urval ur elevernas egna förslag). De kunde i stort sett enas om att det senare alternativet var lättare (att som tjej gå över till killsidan) och de fick aha!-momentet jag fiskade efter när de undrade varför och insåg att det var för att de kvinnliga egenskaperna värderas lägre i samhället.
 
Här uppstod som så ofta annars mycket frågor och funderingar, men jag blev på det stora hela väldigt imponerad av ungdomarnas skarpsynthet och förmåga till en djupare samhällsanalys - många var redan insatta i heteronormen och intersektionalitet utan att ha ord för de begreppen, och passet höll i vissa fall på att glida över i en riktig samhällskunskapslektion om hur människor behandlas olika utefter kön, etnicitet, sexuell läggning etc och jag fick (tyvärr!) meddela att vi måste gå vidare (till de lite mer fnissiga delarna av passet: när jag ritar upp en kuk + en fitta på tavlan och berättar om de olika delarna, favoriterna är att spräcka myten om mödomshinnan (pun intended) och berätta hur stor klitoris egentligen är). Spännande och väldigt roliga pass.
 
 
Sen steg jag upp runt 6 inför båda passen så var hyfsat morgontrött även om det obvi var kul sedan när passen kom igång
 
 
Nu blev det här inlägget rätt långt men det känns bra, har ju mycket att berätta och det är lika bra att bara köra allting på en gång. Jag tycker om när det händer mycket grejer och känner att mitt humör är en triljard gånger bättre nu jämfört med hur det var i slutet av 2015 när jag var enormt pluggtrött och ba less på allting. Jag är trött nu också (vilket olyckligtvis fått mig att tacka nej till en väns födelsedagsfest i Uppsala i helgen!), men samtidigt är det en *bra* (?) sorts trötthet där jag känner att jag faktiskt gör det jag vill göra och är på väg någonstans i livet.
 
Avslutningsvis ska jag bara nämna att jag ska och kolla på en lägenhet här i Stockholm imorgon och om allt går vägen så blir det inflytt i april (håll tummarna för att allt klaffar nu, göbbar!). Känns rimligt att ta steget och flytta in fo real eftersom jag har jöbb, RFSU, partner och allmänt faderullan här nu och jag planerar att stanna. Det tog ett tag men känner mig hyfsat hemma i Stockholm nu och att en ny tid i mitt liv definitivt tagit sin början. Det känns otroligt spännande och innan jag blir alldeles för klyschig så ska jag bara säga att jag är väldigt pepp på framtiden och att se vad som kommer hända härnäst :-)
 
Så! Nu måste jag gå och klä på mig, jag och bae ska sticka iväg och vara hundvakt strax. Kul om ni orkade läsa ända ner hit, ska försöka skriva lite mer frekvent i fortsättningen.
 
Stor kram!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Första skolpassen för RFSU Stockholm

 
 
Todelihoo!
 
Idag hade jag en ledig dag från jobbet eftersom jag jobbat helg och var därmed ute på mina två första skolpass sedan jag bytte från RFSU Uppsala till RFSU Stockholm. Eftersom jag trots allt varit skolinformatör sedan 2013 kändes det inte överdrivet nervöst, men det var ändå ett litet äventyr att färdas med alla nya RFSU-bekantingar till en högstadieskola bort mot Täbyhållet för att ha våra pass.
 
 
läsa material hela dagen lång lalala
 
 
På det stora hela skilde sig inte materialet så mycket från det jag blivit van med att använda under alla skolpass i Uppsala, men kändes ändå bra att få en stor uppdatering på allting en ska komma ihåg att ta upp samt olika metoder och övningar en kan använda sig av. Har ett färdigt nerskrivet schema för allting jag snackar om med kidsen som jag tagit med på varenda pass sedan jag började (med resultatet att det är extremt nerklottrat vid det här laget pga alla nya tankar som uppstår hela tin), och det håller turligt nog måttet fortfarande.
 
Hade alltså sammanlagt två pass på skolan där vi befann oss idag, en halvklass + en till halvklass (vi delar klasserna på mitten istället för att dela in i tjejer och killar som back in the days), alla i åk 8. Den första gruppen var helt amazing, de var genuint intresserade redan från början och lyssnade noga och kommenterade och frågade och kom med en massa smarta inputs. Den andra gruppen var först lite blyg och tystlåten, men när jag väl fått igång dem med hjälp av lite övningar pratade de också på hur mycket som helst. Kände stor pepp.
 
Skönt nog sa ingen något kränkande eller drygt som jag behövde tampas med, utan eleverna verkade öppna och fritänkande och inte alls stökiga och bröliga på något vis. Visserligen blev det en hel del snack i mun på varandra när de blev speciellt ivriga över något vi pratade om, men det var lätt att få dem att lugna ner sig och lyssna igen. De var duktiga på handuppräckning och att respektera när någon annan pratade - och dessutom blev de alldeles överlyckliga över kondomutdelningen i slutet, som vanligt haha.
 
Tillsammans gick vi igenom viktiga ämnen som att hitta bra-känslan i sexuella situationer, ja- och nej-signaler, gränssättning, respekt, ansvar, porr, heteronormen, ryktesspridning, onani, fittfakta, kukkunskap, STI och mycket mer. RFSU Stockholms pass är 90 minuter vilket är 10 minuter kortare än vad jag annars än van vid, med resultat att jag fick tokstressa igenom de sista sakerna och snabbt som attan visa hur en kondom träs på och förklara vad den skyddar mot. Kändes ändå som att jag fått med det viktigaste när tiden runnit ut och några sa att det kändes lätt att snacka om sex med mig, och till och med "du är ju skön!". Blev stolt på insidan :-)
 
 
peppelipepp
 
 
Efter passen träffades vi informatörer och hade lärarsamtal och sedan gick vi tillsammans till bussen. Det här var som sagt första gången jag träffade dem och alla var otroligt trevliga och schyssta (som ju RFSU-folk brukar vara eftersom vi obviously har samma intressen) och jag kände mig välkommen in i den nya lokalföreningen. Nu ser jag enormt mycket fram emot de tre (!) passen jag ska ha i rad på Vasa Real om ett par veckor.
 
Hoppas allt är bra med er.
Kramis
 
 
 
 

En workshop på RFSU & allmän pepp

 
 
Todelihoo.
 
Just nu känner jag mig väldigt peppad så jag vill bara skriva ett inlägg här innan jag ska krypa till kojs. Ikväll var jag på en workshop på RFSU som anordnades i samband med organisationens Vill du?-material om sex och samtycke. Kort och gott kollade vi på de inspelade kortfilmerna som föreställer ungdomar i olika sexrelaterade situationer och så diskuterade vi dem, och hur man kan ha pass med skolklasser om filmerna och snacka om det som händer och problematisera olika scenarion. Otroligt intressant och givande, lärde mig mycket nya viktig grejer att ta med ut på pass.
 
 
Ett exempel på en av filmerna.
 
 
Sedan hände ytterligare peppiga grejer utanför själva workshoppen. På fikarasten kom en person fram till mig och sa "jag måste fråga en grej, nu kanske det här är jättepinsamt... Men visst har du en blogg?". Så visade det sig att den här personen läst min blogg sen way, way back in the days (runt 2012 tror jag!) och sen känt igen mig när jag kom in i rummet och ba "men va, är det hon med den där bloggen??". Hen sa att hen tyckte bloggy var helt fantastisk och att hen tagit lärdom av mycket jag skrivit i sexsammanhang, att det är okej att som tjej ha en massa sex och sen skriva och reflektera öppet om det i en blogg.
 
Blev självklart oerhört glad över detta, dels att en person jag aldrig träffat kommer fram och säger att hen läst min blogg, men även att hen funnit så mycket pepp och stöd i det jag skrivit och känt att den bidragit till ett nytt perspektiv i livet liksom. Att ha den impacten på en annan människa känns helt otroligt ballt, och som vanligt när jag får komplimanger blir jag helt överexalterad och ba men guuud tack shit vad snällt tihi etc. Fick verkligen en enorm glädjeboost, samt plötsligt världens motivation till att fortsätta skriva igen. Sånt behövs emellanåt när man dippar.
 
 
Någon läser min blogg? Yay!
 
 
En till peppig grej var att jag pratade med en gammal RFSU-polare som jag träffat förut och jobbat tillsammans med flera gånger som nu pluggar till sexolog nere i Malmö (hela orsaken till att jag började plugga socionom var ju för att få behörighet att läsa vidare till sexolog någon gång i livet), och vi skojade mycket om att det var jag som fått henne att söka till sexolog från första början eftersom vi suttit på Palermo en kväll för länge sen och jag talade om att det gick att söka programmet till hösten varpå hon, som redan då var färdig socionom, genast gjorde det. Nu har hon redan läst 1 ½ år och jag kände att jag ville veta allt om hur programmet är utformat. Vi hade inte riktigt tid för det just ikväll, men bestämde oss för att ta en oel om ett par veckor och snacka om allt som händer i våra liv, kändes skitkul att kunna planera in det.
 
I och med att jag strax är nyexad socionom så frågade jag min polare hur länge hon jobbat innan hon sökte masterprogrammet i sexologi, och hon sa att hon egentligen aldrig jobbat med så mycket socionomrelaterat utan istället hållit på med en massa andra projekt (som att hon nu är skolsamordnare för RFSU Uppsala) och det var också något jag behövde höra, alltså att man kan jobba med hur mycket random stuff som helst fastän man är socionom, man "måste" liksom inte börja jobba på soc även om det självklart också kan vara viktigt och spännande förstås. Men för någon som mig som vill ~gå sin egen väg~ (lol klyscha) kändes det bra att höra att det finns andra options.
 
Så, ja. All in all en extremt värd kväll på RFSU, fick mycket nyttig info dels från organisationen men även mycket personlig pepp från vänner och randoms. Nu när jag är på väg in i ett nytt skede i livet och kan känna mig ganska nojig emellanåt (som att jag idag fick brev från CSN där de glatt meddelade att jag kommer vara skuldsatt hos dem i 25 år framåt :-DDDDDD) så behövs stunder som dessa. Jag har en plan med livet och one way or another kommer saker ordna upp sig.
 
Nu ska jag prassla ner mig under mitt duntäcke.
Pusshej