Sista dagen

 
 
Yo!

Så var det officiellt över, mina 18 veckor på praktiken have come to an end och idag tog jag farväl av alla på skolan. Många av eleverna jag haft samtal med sedan dag ett kom för att säga hejdå och vi kramades och de överlämnade en fantastisk teckning där de skrivit mitt namn och olika fina ord runt det, bland annat "finns ingen roligare och snällare", "vårt allt" och "tack för att du hjälpt oss". Holy shit vad det kändes i hjärtat.
 
 
 
Och när de gick vände de sig om och ropade "vi älskar josefin!" i kör. Började nästan grina.
 
 
Det var ju precis det här jag sa när min första handledare slutade i november och eleverna hon pratat mycket med kom för att krama henne hejdå och var superledsna; att jag hoppades på att en dag bli en lika bra skolkurator, en person som eleverna verkligen har förtroende för och känner att de behöver och vill ha på skolan. Även om jag inte riktigt är färdigutbildad än så känns det ändå otroligt att jag gjorde det här intrycket på dessa elever och att jag hjälpte dem lite på sin väg genom högstadiet. Jag kommer sakna dem så mycket, och önskar dem allt gott i framtiden.
 
Och så är det ju så att jag har extremt svårt för att säga hejdå till folk och jag kände att jag hade tårar i ögonen när jag sa hejdå till dem som jag arbetat närmast med på skolan och de önskade mig lycka till i livet och sa hur tomt det skulle bli nu när jag slutade, och rektorn sa "du har varit mer än en praktikant, du har varit en riktig solstråle här på skolan" och jag kunde inte sluta le även om jag blir lite awkward av att få så fint beröm och inte riktigt vet vad jag ska säga, blir för rörd och generad liksom (men oerhört glad, såklart!).
 
Sen fick jag en blomma och sen åkte jag hem, fortfarande med en liten klump i magen. Vilka fantastiska människor jag har fått arbeta med under min tid som praktikant, och herregud så mycket jag har lärt mig. De här veckorna har varit helt ovärderliga när det kommer till att skaffa sig arbetslivserfarenhet som socionom, och nu längtar jag bara efter att ta min examen så man får börja jobba på riktigt någon gång, har så mycket planer och idéer till projekt som jag skulle vilja göra.
 
Tack och hej!


 

Pratade sex & samtycke med tre skolklasser i åk 9

 
 
Yöööö.
 
Är inne på sista veckan av prakken nu, slutar på onsdag. Idag gjorde jag äntligen en grej jag velat göra ända sedan jag började på skolan men som liksom glömdes bort bland så mycket annat som hände; jag hade sexualkunskap med alla elever i årskurs 9. Jajemen, tre klasser totalt pratade jag med under en dag och det var väldigt spännande.
 
Det hela började med att en av lärarna kom fram till mig och min handledare under förra veckan och sa att det hade framkommit att killarna i en av klasserna höll på och tafsade på tjejerna, och undrade om vi visste vad man skulle göra i en sådan situation. Jag meddelade att jag är utbildad för RFSU och har en del erfarenhet av att snacka med kids, och genast blev det aktuellt att jag skulle prata med niorna - och inte bara just den klassen som hade problem utan alla! Det verkade välkommet.
 
Jag signade upp direkt, men kunde obviously inte köra hela RFSU-programmet med klasserna (originalprogrammet är ca 100 minuter eeeh) så det kortades ner till 40 minuter för att få med det som kändes relevant här, dvs gränssättning, respekt, samtycke och att lära sig ta ansvar för vad man gör mot andra människor. De hade tidigare haft sexualkunskap i form av snack om preventivmedel och sexuellt överförbara infektioner så jag tänkte att då har de klarat av den 'fysiska' delen, nu kommer det mer psykiska.
 
Och ja, på det stora hela gick det bra. Det var som det brukar vara på många skolor jag besökt; killarna flamsar och brölar och är allmänt pubertala medan tjejerna mest sitter tysta och verkar skämmas. Naturligtvis finns det undantag men rent generellt ser det ofta ut på det viset. Stämningen i rummet varierade också mycket mellan klasserna, exempelvis var problemklassen var uppdelad i tjejer och killar (vilket är transexkluderande och jag är medveten om det) eftersom de inte funkade att ha tillsammans som de andra klasserna.
 
→ En situation jag stötte på med den första killgruppen var att så fort ordet "gay" dök upp i en associationsövning kring sex så uttryckte en person högt och ogenerat hur äckligt han tyckte det var, varpå jag genast markerade att det inte var okej genom att förklara att man får ha vilken åsikt man vill men att man inte behöver säga den rakt ut, och speciellt inte då den kränker andra människor. Sa även att om liknande kommentarer kom upp igen så tänkte jag avbryta hela passet och det verkade fungera eftersom sagda person inte kom med liknande förolämpningar igen, men det gör en ändå förbannad över vad somliga människor tror att de har rätt att bara häva ur sig hur som helst. SÅ viktigt att markera att det är oacceptabelt.
 
En annan situation där jag fick gå in och snacka allvar var då vi pratade om ja- och nej-signaler (att lära sig tolka en annan person i en sexuell situation och att man inte bara kan göra vad man vill) och det började komma en massa oseriösa förslag på nej-sidan så höjde jag rösten och sa att jag inte tycker det är något att skoja om, att personer utsätts för saker de inte vill göra och kanske inte vågar eller kan säga ifrån i det fallet. Det blev tyst och många kollade ner i golvet, och när jag återigen snackade om samtycke och respekt så verkade de lyssna allvarligt istället för att komma med fler dryga kommentarer och jag hoppas det gjorde intryck på dem.
 
För såhär är det, jag har inget emot att de flamsar och håller på när vi gör exempelvis associationsövningen (brukar bli mycket fniss när jag säger att det är OK att säga fitta, anal, kuk etc rakt ut och det brukar fungera som en soft icebreaker) och det känns bara naturligt att de tycker det är kul att få säga grejer som blowjob på en lektion i skolan - MEN jag tycker inte det är okej någonstans att uttrycka homo- och transfobiska åsikter på mina pass, eller att sitta och flamsa bort ämnen som samtycke och att kunna lyssna på vad man själv vill göra as well as vad ens eventuella partner(s) vill. Det är alldeles för viktigt för att förvandlas till något sorts skämt.
 
Men förutom det var det riktigt bra och jag hoppas att de får med sig en del av det vi snackade om idag i sina framtida liv. På ett eller annat sätt.
 
 
 Upprepade det här otaliga gånger under passens gång; FRÅGA.
 
 
Pussen
 
 
 
 
 
 
 

18 veckor av praktik går mot sitt slut

 
 
Yöö.
 
Tänkte passa på att torsdagsblogga lite eftersom jag åker till Stockholm imorrn once again och blir borta över helgen som vanligt. Har lite grejs som jag tänkte dela med mig av.
 
→ I och med att året går mot sitt slut så är det också dags för mig att så småningom börja ta farväl av min praktik. De här 18 veckorna har gått så ofantligt snabbt, vart tog den där första dagen vägen när man satt på bussen ut till landet och knappt visste vart man skulle etc, nu har det ju blivit sån rutin att ta bussen runt åtta på morgonen varje dag och sen spendera mina dagar där ute på skolan och veta exakt hur allt fungerar och så.
 
Och sen är det ju inte bara själva skolan och rutinerna man vant sig vid, det är naturligtvis främst eleverna. Kan namnet på många nu, och känner igen fejset på ännu fler, och det har blivit ett vanligt inslag under dagarna att stå och snacka med dem ett tag i korridorerna. Kommer kännas aningen tungt att lämna dem som man haft regelbunden kontakt med, speciellt en viss ung tös som ofta varit hos oss eftersom hon känt sig nedstämd och jag har sagt åt henne att bara komma direkt till kuratorsrummet när hon känner att det blir extra jobbigt.
 
Att prata med den här tjejen har på många sätt varit som att träffa mig själv när jag gick i högstadiet, för jag hade det också väldigt jobbigt under den första tiden och kände mig ofta utanför, visste inte hur det skulle bli när jag kom till skolan (om jag skulle han någon att hänga med), fanns inte en chans att jag skulle våga ta initiativ till konversationer eller dyka in head first i sociala sammanhang och ofta gick jag bara hem och grät efter skolan för att allt kändes så jävligt. Det var inte speciellt good times nånstans.
 
Jag berättade för min handledare att jag vill hjälpa den här eleven så mycket eftersom jag känner igen mig själv i henne varpå min handledare sa att det är svårt att tänka sig att jag var så skygg och tystlåten en gång i tiden och jag sa att jo jag brukar få höra det när jag berättar hur jag var i de tidiga tonåren, att det är väldigt långt från den jag är nu. Thank god kom jag ur misären där nånstans i slutet av åttan, början av nian och gymnasiet var helt fantastiskt, och jag försöker förmedla till den här tjejen att det kommer bli bättre även om det känns för jävligt just nu, och att hon kommer få sin time to shine senare i livet, och hoppas hon kämpar på lika duktigt sen efter att jag slutat. Men det har känts i hjärtat att se en sån spegling av sig själv, håuh.
 
 
Sad Beep
 
Indeed.
 
 
Annars har det varit en så jävla bra praktik, vill knappt att den ska ta slut samtidigt som jag vill fortsätta med socionomprogrammet så jag får min examen nån gång (ett år kvar nu!). Fått så brutalt mycket arbetslivserfarenhet och även om jag självklart har mycket kvar att lära (är rätt bra på att snacka med kidsen men skriva orosanmälningar till soc och liknande kan kännas knepigt...) så har det här varit en helt ovärderlig termin, aldrig lärt mig såhär mycket förut.
 
Kan lätt tänka mig att jobba som kurator innan jag ska plugga vidare till sexolog.
 
PUSSEN
 
 
 
PS) En mysig grej hände för övrigt på bussen hem här om dagen. Började snacka med ett äldre par av någon anledning och det slutade med att vi pratade hela vägen in till stan om allt möjligt, damen sa ett par gånger "nää nu ska jag sluta prata!" men jag tyckte bara det var trevligt och bad henne fortsätta. När jag i något skede sa att jag gjorde praktik som skolkurator sa hon "men det kommer du passa som!" och var hur peppig som helst (och sa även att jag har hela livet på mig att lära mig packa en väska för det pratade vi också om haha). Gamla mysiga människor som lär en stuff om livet är fan bäst ♥