Höstlovsbloggy

 
 
 
Todelihoo!

Det är höstlov på skolan och jag och några andra stackare (elevhälsan + admin) kommer att tillbringa tre dagar där medan alla lärare och elever är lediga. Det är i och för sig inte så farligt, vi sitter och socialiserar i personalrummet, dricker kaffe och käkar lunch, läser, lyssnar på musik. Chilljobbar.
 
Jag som har ganska mycket att dokumentera (ehm typ allt mitt jobb sedan jag började på skolan....) har här den perfekta chansen att ta igen det, plus att jag kan planera inför sexualkunskapslektionerna som jag ska ha med åttorna efter lovet. Får passa på nu när jag inte har några möten inbokade och en massa elever som kikar in på mitt kontor, även om det känns tomt nu när de inte är här :-) 
 
 
Fast lite segt är det ju i längden...
 
 
 
Är även ganska trött och mojsig eftersom det blev utgång under lördagen och på grund av att jag är gammal (24!) nu blir jag ju bakis i två dagar och får därmed känna av konsekvenserna av mitt krökande på måndagen. Kul var det dock. Jag och bae som annars brukar ta det så lugnt på helgerna som de pensionärer vi är i sinnet hade plötsligt en massa program och var alldeles matta när söndagskvällen kom. 
 
Först bjöd vi över mina föräldrar på middag under lördagskvällen och redan där hade vi outdone ourselves i och med att vi handlat för ca 700 spänn och slängt fram käk i mängder. När mina föräldrar rullat hem avlöstes de av några vänner som kom hit för att dricka vin och spela ett brädspel jag fick i födelsedagspresent: Hufvudstaden. Basically är alla spelare någon känd ~Stockholmsprofil~ och så går vi runt på banan och vinner gator allteftersom en svarar rätt på frågor om Stockholm. Jag och Monica Zetterlund tog nästan hela Söder!
 
Sedan åkte vi till, ja, Söder och drack öllll. När stället stängde hoppade vi in i en taxi som tog oss till en svartklubb vid Globen där vi sedan dansade och drack ännu mer öl under resten av kvällen. Klockan ställdes ju också tillbaka en timme vilket innebar att vi fick en timme extra på krogen, något som förmodligen bidrog till att jag och bae somnade i taxin hem (...) och sedan satt och åt varma mackor blandat med dajmtårta (........) mitt i natten för att nyktra till. Men lyckad kväll!
 
 
 
Rekommenderar spelet också för alla som gillar brädspel och Stockholm.
 
 
Sedan var det söndag och jag och bae sov till kl ett lol. Ändå lyckades vi ta oss iväg till baes fotbollsmatch senare på eftermiddagen och jag är än mer imponerad av att han faktiskt lyckades spela - själv stod jag bara på sidan och hejade och frös. Efter matchen, som även var säsongens sista, åkte vi hem, klämde ett avsnitt Black Mirror (kolla nya säsongen på Netflix!) och drog tillbaka till stan för att äta med hela laget på Texas Longhorn i Hornstull.
 
Det var trevligt sällskap och väldigt god mat, men sedan tog det stopp och energiförrådet var förbrukat. Vi åkte hem, kollade mer Black Mirror och somnade någon gång mitt i natten pga vår skeva dygnsrytm. Och det är därmed anledningen till att en är så trött och seg idag, helgen har helt enkelt varit fullspäckad med aktiviteter och det är två gamlingar som vi inte vana vid. Ändå - ack så roligt det var! Behövde nog få röva ur vagnen och göra lite grejer.
 
 
Sedan fick jag det här brevet från gamla goa RFSU när jag kom hem.
Så glad att jag är medlem (inne på fjärde året nu tror jag) och kan hjälpa till rent ekonomiskt,
samtidigt som jag är skolinformatör och själv får vara med och göra mer praktiska saker.
  
 
Såååå. Jag är glad, trots att jag är bajstrött och det är måndag. Nu ska jag laga lasagne och sen ska jag och bae klämma resten av Black Mirror (jaaa jag vet att jag tjatar men it's soo good).
 
 
Pusshej
 
 
 
 
 
 
 
 

Födelsedag

 
 
 
Todelihoo.
 
Sitter vid köksbordet och kollar på när bae lagar mat. Igår fyllde jag 24 vilket i sig var skoj, tycker ju om att fylla år. Firade med familjen i helgen och hade en trevlig skaldjursmiddag, och igår var jag och bae ute och käkade i Gamla stan för oss själva. Fick många fina presenter (och kaka av kollegorna på jobbet!) och kände mig väldigt uppskattad. I år blir det nog emellertid ingen fest för mig vilket känns lite ovant, men det får istället blir dubbelt så mycket firande när det är dags för 25-årsdagen nästa år.
 
 
Så mycket mat i min ära!
 
 
 
 Jag tänkte även skriva om några positiva händelser på jobbet för att visa att det också händer många grejer som lyfter en:
 
 
  • ♥ Jag har fått en del kompisar bland lärarna, speciellt de som är lika nya som jag på arbetsplatsen och inte heller är så insatta i exakt hur den här skolan fungerar. En av dem som jag har blivit extra bundis med är nära mig i ålder (till skillnad från alla jag jobbar med i ledningen och elevhälsan) vilket ju underlättar.
 
 
fack jä
 

 
  • ♥ En elev jag träffat under lång tid har länge haft funderingarna att någonting känts skevt i och med att det känns som att hon och hennes tjejkompisar alltid anpassar sig efter vad killarna tycker är bra, t.ex. väljer tjejerna kläder utifrån vad de tror killarna tycker är snyggt samt vill vara duktiga på idrotten för annars blir killarna irriterade på dem.

    Jag vill inte lägga orden i mun på tösen, men försökte vägleda henne genom att sätta ord på sina känslor och fundera kring varför det är såhär: gäller det bara henne och hennes tjejgäng, eller kan det hela faktiskt vara del av ett större system? När vi kom in på feminism lyste hon upp som en stjärna, och jag sa att vi skulle prata mer om det efter höstlovet när vi träffas igen till vilket hon svarade att det ville hon gärna. Jag tror på den yngre generationen, alltså.

 
Jag när elever födda på 2000-talet (!) pratar om hur de vill create a better world
 

  • ♥ Igår träffade jag en av vårdnadshavarna till en elev jag jobbat ganska mycket med under en tid, och hen uttryckte väldigt stor tacksamhet över det jobb jag har gjort tillsammans med eleven i fråga. Det har stundtals varit väldigt svårt för eleven och jag har hjälpt så mycket jag kunnat och tagit stora beslut gällande hens mående, men nu verkar det som att det ordnat upp sig och vårdnadshavaren ville träffa mig för att fråga om lite råd samt säga tack vilket betydde sketamycket för mig.

    Faktiskt nu när jag tänker på det så har jag fått ganska många "stort tack för ditt engagemang!" från föräldrar för att jag ringer, sms:ar och mailar dem för att höra hur deras kids mår om jag inte sett dem på ett tag, och där känns det som att en kanske lyckas göra en liten skillnad i somliga individers liv trots allt - vilket ju i slutändan är precis varför jag befinner mig på den här skolan.




 
 
Ja. Det kan inte alltid vara guld och gröna skogar och ibland får en väl ta några smällar. Det viktigaste är ändå att jag känner att det är en övervägande majoritet av positiva grejer som händer på jobbet, och att jag får pepp och motivation att fortsätta genom god kontakt med kollegor såväl som elever. En crappy dag blir liksom värt det i slutändan när en vet att det finns folk som verkligen vill ha en på arbetsplatsen - och jag tänker nog hitta ett sätt att visa mitt hbtq-engagemang om de där flaggorna nu måste plockas ner. Än tänker jag inte ge upp helt.
 
 
Taco hej
 
 
 
 
 
 
 

Söndagsångest

 
 
 
Todelihooo.
 
Det är söndag och jag sitter vid köksbordet och skriver en lista. I hörlurarna har jag min Spotifylista kallad "tonårsnostalgi" eftersom den brukar få mig på gott humör (det är, som namnet antyder, låtar jag ständigt lyssnade på när jag var tonåring). Hade tänkt att jag skulle sova längre idag eftersom jag vet att jag kommer ångra om jag inte gör det imorgon när det är måndag, men jag vaknade pigg runt 9 och så var det med det. Bae sover dock vidare och det är jag lite avundsjuk på.
 
En orsak till att jag inte kunde fortsätta sova är dels att jag somnade runt 12 igår och därmed redan fått så mycket sömn som jag behöver, men också för att jag kände en ganska stark söndagsångest när jag slog upp ögonen. Hade en viss ångest redan igår på lördagsmorgonen, men idag är den etter värre eftersom det som bekant är söndag. Det är orsaken till att jag sitter och skriver en lista nu, jag måste stolpa ner vad som gör att jag känner såhär så att jag kan få ordning på det, annars är det bara en enda rörig massa i mitt huvud som gör att den där gnagande oron i själen inte släpper taget.
 
 
 
 
 
 
Egentligen är det inga livsomvälvande grejer som gör att jag känner ångest; bortsett från att jag är ganska förkyld är jag inte livshotande sjuk, min familj och släkt mår bra (även om jag saknar dem!), jag har tak över huvudet och min och baes lägenhet börjar verkligen come together nu, har koll på min ekonomi (även om pengarna flyger iväg i takt med att vi skaffar nya grejer till lägenheten heh), gillar mitt jobb och känner att jag gör något viktigt. Jag längtar lite efter att jobba för RFSU (kan inte ta skolpass nu när jag jobbar på kontorstider), men then again har jag lektioner med eleverna på skolan där jag jobbar så någonstans uppfyller jag det behovet ändå.
 
Och ändå känner jag mig sorgsen. Är det för att hösten är här? Jag gillar ju den årstiden, plus att det är min födelsedagsmånad nu också. Är det p-pillren? Har inte känt så mycket av dem tidigare, men kanske har det något med dem att göra (även om det är skönt att slippa ångesten inför mensvärken jag hade tidigare). Är det bara för att jag är en i allmänhet ganska känslig person och känner mig nedslagen då och då utan någon egentligen orsak? Probably. Jag vet ju innerst inne att jag brukar bli såhär ibland, och dessutom är jag ju sannerligen inte den enda som känner såhär på söndagar. Det suger bara när det väl händer.
 
 
 
HÅÅÅÅÅÅ
 
 
Nåja. Det hjälper i alla fall att ha kommit upp ur sängen och liksom göra något konkret, inte bara ligga och bli alldeles utmattad av de där jobbiga tankarna som flyger omkring i skallen. Kämpar ganska mycket, både privat och på jobbet, med att kunna göra en sak i taget och prioritera; har en tendens att göra grejer huller om buller och börja på något för att sedan inte avsluta det innan jag börjar på något annat etc, vilket knappast hjälper när en redan känner sig ganska rörig. Återigen: det är därför jag håller på med min lista just nu, för att klara upp varför jag känner mig nere och vad jag kan göra åt det.
 
So far har det hjälpt ganska bra att blogga om det, som så ofta. Har även skrivit till min mormor och föreslagit att vi ska prata i telefon eftersom det var länge sedan och chattat lite med min familj och kompisar, och nu vaknade bae och jag pratade med honom också om att jag känner mig nedstämd. Tror jag ska spela lite Sims senare eftersom bae laddat ner det åt mig, samt gå och köpa ett bord i en vintageaffär här i närheten som jag spanat på ett tag. Det hjälper nämligen också att hålla mig distraherad, att göra andra saker och inte bara grotta ner mig i ångesten.
 
Slutligen kan jag bara nämna att pappa skrev i vår familjechatt i veckan att vår ansökan om att åka till USA i slutet av december har blivit godkänd (visste knappt att en sådan behövdes, är 8 år sedan jag var där senast: jag gick i nian då!) och det känns ju förstås roligt. Nu blir det verkligen av, efter så många år ska jag och familjen flyga över till staterna igen och hälsa på våra vänner där. Även fast det är ganska lång tid kvar känner jag mig peppad redan nu, och jag känner att det får bli mitt mål att se fram emot när det känns jobbigt under dagar som dessa.
 
 
Tjoho!
 
 
Nu ska jag snuggla min bae och ha det gött. Om någon annan också har söndagsångest hoppas jag den flyger iväg med höstvindarna asap. 
 
Kramis