Menstankar

 
 
 
Todelihoo!
 
Sitter här i den sena kvällstimmen (nio...) och myser. Kom på att jag ju skrev ganska mycket om mina mensproblem och rädslan för att ha endometrios tidigare i sommar (här exempelvis) och nu när de jävligheterna lugnat ner sig kan jag ju skriva lite mer om hur min menscykeltjosan blivit något mer pleasant sedan jag skaffade p-piller.
 
 
every month (förut iaf)
 
 
Jag vet att åsikterna om p-piller går lite kors och tvärs och en del tycker säkert inte att de är så mycket att hänga i julgranen (pga humörsvängningar, minskad sexlust och annat harvande som jag givetvis inte heller ser alltför muntert på), men för mig har de blivit en lifesaver. Har inte haft mens på flera månader eftersom jag ba hoppar över skit'n enligt kartan och fortsätter på ny p-pillervecka och det känns blissful.
 
Bestämde mig ändå för att ha mens nu i helgen som var och det var ingenting jämfört med hur jag kunde ha det när jag inte gick på pillren. Hade lite smärtor för helt fri kan jag tydligen inte bli, men skolsköterskan på mitt jobb hookade upp mig med en stabil blandning av värktabletter och sen var det lugnt resten av dagen. Klämde ut lite blod under ett par dagar (inte alls den där monsunliknande forsen jag annars har) och sen vare bra typ. Inte alls lika mycket smärta eller blodflöde eller lust att avlida pga jävligheten. Faktiskt... helt okej. Och det är ett stort steg framåt jämfört med hur det var förut, som sagt.
 
Hade en tuff period där i början av maj då jag hade en av de värsta mensvärksattackerna på länge (skrivit om det här, läs om'ru vill ta del av ma pain) och allt var totalt piss, skit och helskotta. Inte fan blev det bättre heller av att jag träffade den absolut sämsta barnmorskan EVER som pratade med mig som att jag var komplett dum i huvudet och inte ens visste varför jag har mens, plus avslutade med det klassiska "kanske ska du ba röra på dig lite mer så blir det bra hejdå" typ. Gick hem och grät efteråt, fin dag. 
 
Efter det tog jag saken i egna händer och gick till en privatklinik där jag sedan blev remitterad vidare till en större gynekologmottagning där de brought out the big guns för att undersöka min bråkiga livmoder (gjorde även en cellprovtagning mitt i allt detta för att passa på att kolla så att jag inte har cancer också), men ingen av undersökningarna visade någonting och det konstaterades att jag helt enkelt är en olyckligt lottad tösa som "måste" ha ont när jag mensar. BUT NO MORE! 
 
Tänker fortsätta trycka i mig p-piller under den närmsta framtiden eftersom jag finally inte behöver vara rädd för att inte kunna gå till jöbbet pga smärtorna. Möjligtvis byter jag till spiral om/när tiden känns rätt, lagom peppad på det efter att kärringjäveln på den första kliniken jag besökte pratade om det med samma entusiasm som om hon var en uttråkad lärare som behövde förklara samma sak för sina elever en sjuttioelfte gång... Men vem vet, det kanske ändras senare.
 
Tills vidare ska jag ba glädjas över att inte dö av mina menssmärtor. Märker fortfarande inga större skillnader på mitt humör, har inte ramlat ner i någon svacka av deppighet (PEPPAR PEPPAR) och sexlusten lever och frodas. Får mig att fundera på hur pass mycket jag påverkades senast jag åt p-piller under en lång tid (i gymnasiet), om det hade en stor inverkan på mitt humör eller om jag bara var naturligt tonårstossig. Guess I'll never know, och vad spelar det för roll egentligen.
 
Dags att göra sig redo för sovtime!

Lev väl <3
 
 
 
 
 
 
 

Woo, har inte endometrios!

 
 
Yodelihoooo.
 
Nu har jag once again varit på gynekologbesök, den här gången i läkarhuset vid Odenplan för en ultraljudsundersökning av min lella livmoder. Fick en manlig gynekolog vilket jag tidigare varit lite skeptisk till, men det var en lite äldre man som var jätterolig och skojade mycket med mig vilket gjorde att allt kändes mer relaxed. Dessutom börjar jag bli så van att ligga i gynstolar nu att det inte ens känns som någon stor grej längre...
 
Well. Jag såg allting han gjorde på en skärm framför mig och tyckte insidan av min vajay liknade ett mörk insjö där vattnet är lite gulaktigt och solen skiner ner genom vattenytan (poetiskt!), och så eventually pekade han på något och talade om att det var slemhinnan i livmodern, en äggledare eller äggstock. I min högra äggstock visade han som små "blåsor" som innehöll anlag för ägg och att de förr eller senare skulle släppas iväg genom äggledaren. Trippy!
 
Vi kikade även på min vänstra äggledare + äggstock, vilket gynekologsnubben blev väldigt exalterad över eftersom han tyckte det var en så väldigt tjusig äggledare och tog en screenshot av den lille rackaren. Han skojade om att han var en så kallad "livmoder-nörd" och jag tänkte tjaa varför inte, folk nördar väl ner sig i allt möjligt så då kan väl livmödrar också vara skojiga att läsa in sig på. Kände mig i alla fall peppad eftersom min livmoder var så frisk och cool!
 
Kort och gott kan sägas att det enligt mr gynekologdude ej syntes några anlag för endometrios i min livmoder (YAAAS) och att allt var kanoners. Han klämde på min mage och sa att tarmarna glider fint mot livmodern (spyr) och att det var ett tecken på att livmodern mår bra, den är liksom glidig och stabil. Varför jag har sådan brutäl mensvärk kunde han icke svara på, men i och med att jag äter p-piller nu och att det hjälper ca 1000 ggr så kommer jag ju fortsätta med det.
 
 
passade på att ta en liten bild där uppifrån pga kunde ej hålla mig
 
 
Sen i hissen ner var det ganska roligt eftersom jag åkte med ett gäng vilda pensionärer och en typ 80-årig tant ba "det här är som att vara på charterresa!" och alla ba ohohoho. Sedan vände hon sig mot den enda göbben i hissen och ba "fast vi skulle behöva lite fler karlar, nu har vi ju bara en" och alla (inklusive göbben samt jag) ba ohohoho och alla instämde i att det behövdes fler män och hej och hå.
 
Skrattande gick jag hemåt och kände mig flärdig och glad över att jag fått träffa dels en så bra gynekolog men också så rolig pensionärer MEN MEST för att jag ej har endometrios och min livmoder icke har gått sönder. FLÄRD!
 
Pusshej
 
 
 

En onsdagsbloggy

 
 
 
Yodelihoo!

Återhämtade mig från torsdagens plötsliga magsjuka och var tillräckligt pigg för att jobba på söndagen. Har även jobbat den här måndagen och tisdagen (på det skyddade kvinnoboendet, om någon nu missat det) och har bl.a. haft mitt första kvällspass, vilket var lite nervigt eftersom en är ensam på arbetsplatsen då, men skönt nog gick allting bra. Börjar komma in i jobbet hyfsat nu och det känns lovande inför heltiden som börjar i juli.
 
Det som emellertid tar längre tid att lära sig är hur en hanterar det ständiga inflödet av nya kvinnor (med eller utan barn) till boendet och mäns till synes aldrig sinande förmåga att bruka våld på de mest vildsinta sätt. Det är naturligtvis det fysiska våldet, men sen även det psykiska; ett ständigt nedbrytande av kvinnan genom att tala om för henne hur värdelös hon är, hot om våld och att döda henne, inlåsning och kontroll, undanhållande av viktiga mediciner och pengar etc. Det tar liksom inte slut. När någon flyttar kommer en ny direkt, och det står alltind många, många i kö.
 
En kollega har jobbat på boendet i närmare 20 år (!) och obviously finns stället fortfarande kvar eftersom behovet fortfarande finns; precis som för 20 år sedan så behöver kvinnor idag fly undan de män som utsätter dem, och deras barn, för våld i olika former. Det är män i olika åldrar, från olika samhällsbakgrunder, klass, etnicitet och så vidare, men det de har gemensamt är deras brukande av våld mot kvinnor. Och det kan verkligen vara vem som helst - hög status och ett till synes lyxigt liv ändrar inte det faktum att det gömmer sig en kvinnomisshandlare bakom fasaden. De är överallt, och det blir en liksom mer medveten om genom ett sånt här jobb.
 
 
 
 
Men ja. Annars rullar livet på. Var på cellprovtagning idag eftersom jag fyllt 23, fick (THANK U LORD) en trevlig barnmorska som var proffsig och trevlig (och vi pratade faktiskt också om mäns våld på kvinnor i och med att jag berättade vad jag jobbar med och hon sa att våldet syns i alla samhällsklasser etc). Själva cellprovtagningen tyckte jag var ganska obehaglig trots att jag legat i gynstolen ett otal gånger och gjort klamydiatest och what not, barnmorskan använde ett instrument som liksom skulle "ta fram" livmodertappen och jag ba huuu. Men sen vare gjort, svar om 4-6 veckor, tacohej. 
 
Fick även förlängt recept på mina p-piller, har ju käkat det en månad nu och det funkar bra så vitt jag vet. Hade mensvecka förra veckan när bae var i Barcelona (passar på lol) och var oerhört befriande att inte dö av kramper och ett blodflöde som forsar fram likt Niagarafallen. På mitt humör har jag icke märkt av några större skillnader, lallar på som vanligt och känner mig stabil. Sexlusten har ej heller droppat - snarare tvärtom. Jag är oerhört kär i bae och vill banga hela tiden, känns ganska neato.
 
Sist och slutligen har jag börjat kolla på en serie som heter Penny Dreadful (2014-), som har två grejer jag uppskattar abnormt mycket: kända litterära figurer som slåss mot vampyrer samt Eva Green. Jag älllllskar filmer om vampyrjakt (Van Helsing är en av mina favvofilmer of all times även om asmånga tycker att den suger) och Eva Green är så jävulusiskt snygg och bra att det ba gör allting en biljard ggr bättre. Spännande serie.
 
 
 
i love u
 
 
Jajaja. Nu ska jag laga mat. I helgen åker jag, bae och en vagnslast med andra peeps till Göteborg för att se Håkan. Hade aldrig tänkt att jag skulle befinna mig på Ullevi för detta ty SÅ mycket gillar jag ej honom, men när en nu erbjuds biljetter så tackar en ju knappast nej. Blir nog fett.
 
Pussen