Kuratorerandet intensifies

 
 
Todelihoo!

Nu har jag snart varit på mitt nya jobb i en månad (även om de två första veckorna mostly bestod av lekar för att lära känna varandra och information om skolan eehehe) och kände för att skriva en liten trudelutt. Skämtade med en polare för ett tag sedan om att jag tjatar om mitt nya jobb för alla som orkar lyssna i och med att jag typ får tindrande ögon så fort någon frågar mig om det, men det är väl ett ganska positivt tecken...
 
→ Nu har det i alla fall kickat igång på riktigt. Har flera elever som kommer till mig på en bestämd tid i veckan och några andra som bara tittar in då och då - samtidigt som jag hela tiden lär känna flera och börjar känna igen ansikten i takt med att jag rör mig i skolan, samt går till de olika årskurserna och presenterar mig (håller på med åttorna nu och börjar lite med niorna i veckan också). För mig är det väldigt viktigt att synas ute i lokalerna så att de flesta åtmintone får ett hum om vem jag är och vad jag gör, även om det kan vara lite knepigt på en skola med närmare 1000 elever.
 
Förutom samtalsdelen har vi s.k. student care team meetings en gång i veckan då alla i elevhälsoteamet går igenom relevanta elever och snackar om grejer som måste göras, och varje måndag morgon och onsdag eftermiddag är det möte för alla i personalen och utdelning av information. Känner att jag kommit in i rutinerna ganska bra, vet var jag ska vara under vilken tid samtidigt som jag börjat bygga upp ett fast schema för de elever som droppar in med jämna mellanrum och vill ha tider.
 
 
"när har xx rast? är xx ens här idag? när var det xx skulle komma hit nu igen??"
 
  
Och vad jag gillar det! Det är ju precis det här jag har velat göra som socionom, och med risk för att låta lite väl believe-in-yourself:ig så måste jag ändå säga att jag är så himla glad att jag kämpade på och inte gav mig fastän de flesta skolor jag sökte kuratorsjobb på tyckte jag var för ung och för oerfaren som socionom för att platsa. Efter att ha kämpat som ett as hamnade jag ju här till slut och finally känner jag att jag hittat rätt i min yrkesroll. Ända sedan jag sökte (och gjorde) praktik som skolkurator visste jag att jag skulle vilja jobba inom det här området i framtiden och nu gör jag det, känns fabbigt.
 
Snackade dessutom lite med den andra kuratorn förra veckan och hen sa att jag varit den självklara kandidaten bland flera andra sökande när elevhälsoteamet skulle göra sitt val för en ny kurator, trots min ålder och position som relativt nyexad socionom. Och fastän jag har tatueringar och grejer hade rektorn sagt att jag var ~the one~ och jag typ exploderade av stolthet. Har en tendens att tvivla ganska rejält på mig själv ibland och tycka att jag inte har en anings aning om vad jag håller på med, men när jag hörde det där kände jag mig så ofantligt pepp att ingenting kan bring me down. Jag fick chansen att jobba på det här stället och jag ska visa'rom att jag är worthy!
 
 
NYAAAAAAAA
 
 
Okej, nu börjar jag bli sådär vilt believe in yourself:ig igen... but I'm just so happyyyy. Har ett jöbb jag gillar med kollegor som är kanoners, där jag får göra något som känns meningsfullt och viktigt för mig samtidigt som jag utvecklas som socionom och får lära mig massa nytt stuff. Det känns pretty neato.
 
Det var det!
Pusshej
 
 
 
 

Kommentera här: