Söndagsångest

 
 
 
Todelihooo.
 
Det är söndag och jag sitter vid köksbordet och skriver en lista. I hörlurarna har jag min Spotifylista kallad "tonårsnostalgi" eftersom den brukar få mig på gott humör (det är, som namnet antyder, låtar jag ständigt lyssnade på när jag var tonåring). Hade tänkt att jag skulle sova längre idag eftersom jag vet att jag kommer ångra om jag inte gör det imorgon när det är måndag, men jag vaknade pigg runt 9 och så var det med det. Bae sover dock vidare och det är jag lite avundsjuk på.
 
En orsak till att jag inte kunde fortsätta sova är dels att jag somnade runt 12 igår och därmed redan fått så mycket sömn som jag behöver, men också för att jag kände en ganska stark söndagsångest när jag slog upp ögonen. Hade en viss ångest redan igår på lördagsmorgonen, men idag är den etter värre eftersom det som bekant är söndag. Det är orsaken till att jag sitter och skriver en lista nu, jag måste stolpa ner vad som gör att jag känner såhär så att jag kan få ordning på det, annars är det bara en enda rörig massa i mitt huvud som gör att den där gnagande oron i själen inte släpper taget.
 
 
 
 
 
 
Egentligen är det inga livsomvälvande grejer som gör att jag känner ångest; bortsett från att jag är ganska förkyld är jag inte livshotande sjuk, min familj och släkt mår bra (även om jag saknar dem!), jag har tak över huvudet och min och baes lägenhet börjar verkligen come together nu, har koll på min ekonomi (även om pengarna flyger iväg i takt med att vi skaffar nya grejer till lägenheten heh), gillar mitt jobb och känner att jag gör något viktigt. Jag längtar lite efter att jobba för RFSU (kan inte ta skolpass nu när jag jobbar på kontorstider), men then again har jag lektioner med eleverna på skolan där jag jobbar så någonstans uppfyller jag det behovet ändå.
 
Och ändå känner jag mig sorgsen. Är det för att hösten är här? Jag gillar ju den årstiden, plus att det är min födelsedagsmånad nu också. Är det p-pillren? Har inte känt så mycket av dem tidigare, men kanske har det något med dem att göra (även om det är skönt att slippa ångesten inför mensvärken jag hade tidigare). Är det bara för att jag är en i allmänhet ganska känslig person och känner mig nedslagen då och då utan någon egentligen orsak? Probably. Jag vet ju innerst inne att jag brukar bli såhär ibland, och dessutom är jag ju sannerligen inte den enda som känner såhär på söndagar. Det suger bara när det väl händer.
 
 
 
HÅÅÅÅÅÅ
 
 
Nåja. Det hjälper i alla fall att ha kommit upp ur sängen och liksom göra något konkret, inte bara ligga och bli alldeles utmattad av de där jobbiga tankarna som flyger omkring i skallen. Kämpar ganska mycket, både privat och på jobbet, med att kunna göra en sak i taget och prioritera; har en tendens att göra grejer huller om buller och börja på något för att sedan inte avsluta det innan jag börjar på något annat etc, vilket knappast hjälper när en redan känner sig ganska rörig. Återigen: det är därför jag håller på med min lista just nu, för att klara upp varför jag känner mig nere och vad jag kan göra åt det.
 
So far har det hjälpt ganska bra att blogga om det, som så ofta. Har även skrivit till min mormor och föreslagit att vi ska prata i telefon eftersom det var länge sedan och chattat lite med min familj och kompisar, och nu vaknade bae och jag pratade med honom också om att jag känner mig nedstämd. Tror jag ska spela lite Sims senare eftersom bae laddat ner det åt mig, samt gå och köpa ett bord i en vintageaffär här i närheten som jag spanat på ett tag. Det hjälper nämligen också att hålla mig distraherad, att göra andra saker och inte bara grotta ner mig i ångesten.
 
Slutligen kan jag bara nämna att pappa skrev i vår familjechatt i veckan att vår ansökan om att åka till USA i slutet av december har blivit godkänd (visste knappt att en sådan behövdes, är 8 år sedan jag var där senast: jag gick i nian då!) och det känns ju förstås roligt. Nu blir det verkligen av, efter så många år ska jag och familjen flyga över till staterna igen och hälsa på våra vänner där. Även fast det är ganska lång tid kvar känner jag mig peppad redan nu, och jag känner att det får bli mitt mål att se fram emot när det känns jobbigt under dagar som dessa.
 
 
Tjoho!
 
 
Nu ska jag snuggla min bae och ha det gött. Om någon annan också har söndagsångest hoppas jag den flyger iväg med höstvindarna asap. 
 
Kramis
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: