Kämpa, tjejer!

 
 
 
Todeliho!
 
Nu har jag återhämtat mig från flaggbesvikelsen och istället hämtat pepp från andra händelser. Hade en riktigt bra dag på jobbet idag då jag bl.a. hade life skills (de där s.k. livskunskapslektionerna) med sjuorna och träffade en duktig grupp som var kul att diskutera med, hade en massa (planerade och oplanerade) samtal med elever, hade möte med en vårdnadshavare, ringde folk till höger och vänster samt anmälde mig till en sorts KBT-kurs i januari. Kändes produktivt, fick göra det jag ville och gick hem med en bra känsla.
 
En speciellt viktig grej som hände var att några av tjejerna från klassen som jag hade life skills med under dagen kom till mig efter lektionen och ville prata om något de blivit upprörda över. Jag hade inte tid just då, men bad dem skriva ner sina tankar på ett papper och komma förbi lite senare. Sagt och gjort: när det fanns mer tid bjöd jag in alla tjejerna på mitt kontor och lät dem berätta.
 
Det handlade om att vi på livskunskapen pratat om könsnormer och hur vi behandlas olika utefter kön, och några av grabbarna hakade upp sig på den biologiska biten och sa grejer i stil med "men killar ÄR ju helt enkelt starkare/bättre på fotboll, så är det bara" och hade svårt att släppa det perspektivet och tänka i andra banor, som att mycket beror på det sociala sammanhanget: om en ständigt får höra att en suger på fotboll för att en är tjej kanske en inte är så taggad på att fortsätta spela och på så vis nedvärderas kvinnor och deras prestationer inom idrotten etc.
 
 
 
Pappret tjejerna gav mig. Mycket imponerad av hur de formulerat sina tankar - och framför allt att de vågade komma och prata med mig.
 
 
Jag som gruppledare hamnade i en ganska knepig position då jag visserligen höll med om att män rent generellt är fysiskt starkare än kvinnor, men samtidigt ville ifrågasätta om män verkligen är "bättre" på olika sporter till följd av det. Det är svårt eftersom jag självklart ska öppna upp för allas åsikter och låta alla komma till tals (så vida de inte säger rent utsagt diskriminerande/elaka saker eller börjar hålla på med personliga påhopp), men jag får inte bli för partisk. Det är ingen genusdebatt, det är en vuxen människa som diskuterar tillsammans med ett gäng 13-åringar som precis börjat upptäcka samhällets orättvisor. Det är inte rätt att börja använda feministiska begrepp som de kanske inte skulle förstå.
 
Jag lägger INGEN skuld på tjejerna som inte sa emot under lektionen, det är inte så himla lätt att våga säga ifrån inför klasskompisarna och dessutom vågade jag själv knappt säga ett pip i skolan när jag var 13. Jag fattar att de blev frusterade och kränkta, det blir jag också vareviga dag när jag genom internet tar del av allt det kvinnohat som pågår runt om i världen hela tiden. Det jag däremot vill göra är att hjälpa tjejerna i deras frustration, lyssna och förklara att jag fattar vad de menar, berätta att det inte ligger någon sanning i att de på något sätt skulle vara sämre än killarna, och uppmuntra dem till att säga ifrån och, precis som i det här läget, komma och snacka med mig när det känns som att något ligger och skaver i dem.
 
Avslutningsvis berättade tjejerna också att de tyckte det var jobbigt att killarna använder bög som skällsord, trots att de flesta egentligen inte tycker att det är något konstigt med att vara homosexuell. Hur förklarar jag för dem att vi lever i ett samhälle där karaktärsdrag och beteenden som klassas som feminina nedvärderas jämfört med de maskulina och hur komplext hela systemet är? Visst, vi kan snacka om det på en "light" nivå under livskunskapslektionerna, men jag kan inte gå in på djupet hur mycket som helst och börja snacka patriarkatet, feministisk teori, könsmaktsordningen... Eller kan jag? Kommer de förstå? Blir jag för partisk? Jag vill inte lägga ord i munnen på dem utan låta dem känna av själva om de vill kalla sig för feminister, samtidigt som jag vill hjälpa dem att sätta ord på det som är svårt. Det är en ständig avvägning.
 
Hur som helst slutade mötet med att jag berömde tjejerna för att de kommit och berättat vad som känts fel. Avslöjade att vi ska snacka makthierarkier på nästa lektion och att jag kommer rita upp en pyramid med vilka som hamnar i toppen och botten och att jag tänker lyfta deras funderingar då. De ville också att jag skulle säga emot mer ifall killarna sa liknande grejer på nästa lektion, samtidigt som de fattade att det är svårt för mig som lärare. Avvägning once again. Ska försöka problematisera ytterligare i alla fall.
 
Jag är himla glad att de kom till mig. Jobbet fortsätter.
 
Farväl
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: