Födelsedag

 
 
 
Todelihoo.
 
Sitter vid köksbordet och kollar på när bae lagar mat. Igår fyllde jag 24 vilket i sig var skoj, tycker ju om att fylla år. Firade med familjen i helgen och hade en trevlig skaldjursmiddag, och igår var jag och bae ute och käkade i Gamla stan för oss själva. Fick många fina presenter (och kaka av kollegorna på jobbet!) och kände mig väldigt uppskattad. I år blir det nog emellertid ingen fest för mig vilket känns lite ovant, men det får istället blir dubbelt så mycket firande när det är dags för 25-årsdagen nästa år.
 
 
Så mycket mat i min ära!
 
 
 
 Jag tänkte även skriva om några positiva händelser på jobbet för att visa att det också händer många grejer som lyfter en:
 
 
  • ♥ Jag har fått en del kompisar bland lärarna, speciellt de som är lika nya som jag på arbetsplatsen och inte heller är så insatta i exakt hur den här skolan fungerar. En av dem som jag har blivit extra bundis med är nära mig i ålder (till skillnad från alla jag jobbar med i ledningen och elevhälsan) vilket ju underlättar.
 
 
fack jä
 

 
  • ♥ En elev jag träffat under lång tid har länge haft funderingarna att någonting känts skevt i och med att det känns som att hon och hennes tjejkompisar alltid anpassar sig efter vad killarna tycker är bra, t.ex. väljer tjejerna kläder utifrån vad de tror killarna tycker är snyggt samt vill vara duktiga på idrotten för annars blir killarna irriterade på dem.

    Jag vill inte lägga orden i mun på tösen, men försökte vägleda henne genom att sätta ord på sina känslor och fundera kring varför det är såhär: gäller det bara henne och hennes tjejgäng, eller kan det hela faktiskt vara del av ett större system? När vi kom in på feminism lyste hon upp som en stjärna, och jag sa att vi skulle prata mer om det efter höstlovet när vi träffas igen till vilket hon svarade att det ville hon gärna. Jag tror på den yngre generationen, alltså.

 
Jag när elever födda på 2000-talet (!) pratar om hur de vill create a better world
 

  • ♥ Igår träffade jag en av vårdnadshavarna till en elev jag jobbat ganska mycket med under en tid, och hen uttryckte väldigt stor tacksamhet över det jobb jag har gjort tillsammans med eleven i fråga. Det har stundtals varit väldigt svårt för eleven och jag har hjälpt så mycket jag kunnat och tagit stora beslut gällande hens mående, men nu verkar det som att det ordnat upp sig och vårdnadshavaren ville träffa mig för att fråga om lite råd samt säga tack vilket betydde sketamycket för mig.

    Faktiskt nu när jag tänker på det så har jag fått ganska många "stort tack för ditt engagemang!" från föräldrar för att jag ringer, sms:ar och mailar dem för att höra hur deras kids mår om jag inte sett dem på ett tag, och där känns det som att en kanske lyckas göra en liten skillnad i somliga individers liv trots allt - vilket ju i slutändan är precis varför jag befinner mig på den här skolan.




 
 
Ja. Det kan inte alltid vara guld och gröna skogar och ibland får en väl ta några smällar. Det viktigaste är ändå att jag känner att det är en övervägande majoritet av positiva grejer som händer på jobbet, och att jag får pepp och motivation att fortsätta genom god kontakt med kollegor såväl som elever. En crappy dag blir liksom värt det i slutändan när en vet att det finns folk som verkligen vill ha en på arbetsplatsen - och jag tänker nog hitta ett sätt att visa mitt hbtq-engagemang om de där flaggorna nu måste plockas ner. Än tänker jag inte ge upp helt.
 
 
Taco hej
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: