Bok: Flickan och Skammen (2016)

 
 
 
Hej igen!

En annan sak som står på min lista (se föregående inlägg) är att läsa ca 100 sidor i Katarina Wennstams nya bok Flickan och skammen (2016). Köpte den för några veckor sedan och även om jag brinner för ämnet som den tar upp så har jag inte riktigt tagit mig tiden att faktiskt sträckläsa den, varit så trött när jag kommit hem från jobbet och bara velat glo på Futurama och sova typ. Men NU! Nu idag ska jag läsa 100 sidor. Är ca 20 sidor in so far och känner redan en miljon känslor.
 
Copypastar vad jag skrev om boken på min instagram eftersom jag blev nöjd med det och tycker att det tar upp det viktigaste som jag ville skriva om boken (so far!!! sen kommer jag väl känna ytterligare en miljon känslor när jag faktiskt läst klart den). Håll till godo:
 
 
 
 
"Skulle verkligen vilja rekommendera Katarina Wennstams nya bok "Flickan och skammen - En bok om samhällets syn på slampor" (samma författare har tidigare utgivit bl.a. Flickan och skulden samt En riktig våldtäktsman).

Boken tar upp hur kvinnor i alla tider smutskastats för sin sexualitet och hur den kvinnliga lusten alltid varit ifrågasatt och kontrollerad. Kvinnor som inte följer den strikta mallen för hur en "bra" kvinna ska vara degraderas och stämplas som hora - vilket blir speciellt tydligt i vår värld av sociala medier där allting vi skriver och skickar stannar kvar för alltid. Genom ryktesspridning blir sociala medier vår tids skampåle, och det blir tydligt hur andra ständigt tar sig rätten att tala om hur en kvinna ska bete sig för att godkännas.

Boken känns extremt relevant för mig då jag jobbar som skolkurator och möter ungdomar i 13-15årsåldern dagligen. Både i enskilda samtal och grupp har jag pratat med många av dem om normer och varför vi blir behandlade olika beroende på kön, och jag har elever som berättat hur de kallas för just hora eller orre av den enkla anledningen att de råkar vara tjejer och att de råkar existera. De har inte så ofta ord på exakt varför det är såhär, men de vet att något är fel och känns skevt, och där någonstans försöker jag hjälpa dem på vägen. För att jag själv, majoriteten av de kvinnor jag känner privat och de unga tjejer jag möter i skolans värd har kallats/kommer kallas för hora en eller flera gånger under sin livstid i det ultimata sättet att kontrollera oss, genom sexualiteten, och för att jag inte stilla tänker stå bredvid och låta det fortsätta."
 
 
*
 
 
När jag läser denna bok blir jag så oerhört jävla bajsförbannad, av den enkla anledningen att det som står i den är sant. Aldrig får en som kvinna existera i denna patriarkala skitvärld på sina egna villkor, det är alltid i relation till mannen och hans bestämmelser. Ens värde ligger i ens utseende och sexualitet, en ska vara sexig och knullbar samtidigt som det absolut inte får vara av ens egen fria vilja ty då är en istället en hora, förtjänt av bespottning och smutskastning. Och det här systemet bara rullar på, generation efter generation. Visserligen med små förbättringar i takt med att folk lär sig hur fucked up det är, men fortfarande i en alldeles för långsamt takt.
 
→ Emellertid en ljuspunkt och en liten parentes som jag vill dela med mig av! Tidigt i boken skriver författaren "Att kallas Don Juan om du är man är nästan uteslutade något eftersträvansvärt. Men ingen kvinna kallas för Donna Juanita.". Just denna metafor för hur kvinnotjusaren Don Juan blir något positivt att vara som man men icke som kvinna, blir lite lustig i mitt fall eftersom jag har en "personlig" relation till just det uttrycket (dvs att vara en s.k. Don Juan).
 
Innan jag tog studenten år 2011 skulle alla i min klass få roliga "nomineringar" som skulle tryckas på band och delas ut under studentskivan flera veckor senare. Medan klasskamraterna bestämde vad en skulle få för nominering fick en vänta ute i korridoren, och när allas nomineringar sedan avslöjades på festen var det fairly roliga roller med tillhörande rimmande motiveringar som lästes upp.
 
Orsaken att det här är lustigt är att nomineringen jag fick var "Donna Juan", alltså just precis någon sorts kvinnlig version av den klassiske kvinnotjusaren. Motiveringen som följde var en fyndig vers om det harem av loverboys jag hade genom gymnasiet och att jag därigenom var klassens alldeles egna manstjusare. Det fanns inget elakt eller smutskastande i detta, utan det var skrivet med glimten i ögat och jag kände stor stolthet när jag tog emot mitt band. Jag var en manstjusare och det såg jag aldrig något fel i, jag gjorde något jag och de inblandade mådde bra av och hora var det aldrig någon som kallade mig - i alla fall inte till mitt ansikte.
 
Naturligtvis fanns det de som inte ställde sig så oerhört positiva till mitt val av livsstil. Det hade jag emellertid möjligheten att kunna skita i p.g.a. min sexualitet var min och om någon ville gnälla om det var det deras problem. Nu är ju min situation är ett yttepytte-litet undantag från regeln och majoriteten av girls har som bevisat inte den friheten att kunna ligga med vilka de känner för't, och det är det som är så skevt. Det ska inte behöva vara något uppseendeväckande att vissa, i det här fallet t.ex. jag själv, kan ligga och hångla hejvilt och slippa horrykten, det ska vara NORMEN. Kvinnor ska kunna ligga med vem/vilka fan de vill utan att någon så mycket som höjer på ögonbrynen och tills den dagen är här kommer jag inte sluta skriva om detta.
 
Avslutar med Salt-N-Pepas amazeballs låt None of your business, som handlar om allting jag precis skrivit om. I lööööv it.
 
 
<33333
 
 
 
 
Pusshej
 
 
 
 

Kommentera här: