Höstlovsbloggy

 
 
 
Todelihoo!

Det är höstlov på skolan och jag och några andra stackare (elevhälsan + admin) kommer att tillbringa tre dagar där medan alla lärare och elever är lediga. Det är i och för sig inte så farligt, vi sitter och socialiserar i personalrummet, dricker kaffe och käkar lunch, läser, lyssnar på musik. Chilljobbar.
 
Jag som har ganska mycket att dokumentera (ehm typ allt mitt jobb sedan jag började på skolan....) har här den perfekta chansen att ta igen det, plus att jag kan planera inför sexualkunskapslektionerna som jag ska ha med åttorna efter lovet. Får passa på nu när jag inte har några möten inbokade och en massa elever som kikar in på mitt kontor, även om det känns tomt nu när de inte är här :-) 
 
 
Fast lite segt är det ju i längden...
 
 
 
Är även ganska trött och mojsig eftersom det blev utgång under lördagen och på grund av att jag är gammal (24!) nu blir jag ju bakis i två dagar och får därmed känna av konsekvenserna av mitt krökande på måndagen. Kul var det dock. Jag och bae som annars brukar ta det så lugnt på helgerna som de pensionärer vi är i sinnet hade plötsligt en massa program och var alldeles matta när söndagskvällen kom. 
 
Först bjöd vi över mina föräldrar på middag under lördagskvällen och redan där hade vi outdone ourselves i och med att vi handlat för ca 700 spänn och slängt fram käk i mängder. När mina föräldrar rullat hem avlöstes de av några vänner som kom hit för att dricka vin och spela ett brädspel jag fick i födelsedagspresent: Hufvudstaden. Basically är alla spelare någon känd ~Stockholmsprofil~ och så går vi runt på banan och vinner gator allteftersom en svarar rätt på frågor om Stockholm. Jag och Monica Zetterlund tog nästan hela Söder!
 
Sedan åkte vi till, ja, Söder och drack öllll. När stället stängde hoppade vi in i en taxi som tog oss till en svartklubb vid Globen där vi sedan dansade och drack ännu mer öl under resten av kvällen. Klockan ställdes ju också tillbaka en timme vilket innebar att vi fick en timme extra på krogen, något som förmodligen bidrog till att jag och bae somnade i taxin hem (...) och sedan satt och åt varma mackor blandat med dajmtårta (........) mitt i natten för att nyktra till. Men lyckad kväll!
 
 
 
Rekommenderar spelet också för alla som gillar brädspel och Stockholm.
 
 
Sedan var det söndag och jag och bae sov till kl ett lol. Ändå lyckades vi ta oss iväg till baes fotbollsmatch senare på eftermiddagen och jag är än mer imponerad av att han faktiskt lyckades spela - själv stod jag bara på sidan och hejade och frös. Efter matchen, som även var säsongens sista, åkte vi hem, klämde ett avsnitt Black Mirror (kolla nya säsongen på Netflix!) och drog tillbaka till stan för att äta med hela laget på Texas Longhorn i Hornstull.
 
Det var trevligt sällskap och väldigt god mat, men sedan tog det stopp och energiförrådet var förbrukat. Vi åkte hem, kollade mer Black Mirror och somnade någon gång mitt i natten pga vår skeva dygnsrytm. Och det är därmed anledningen till att en är så trött och seg idag, helgen har helt enkelt varit fullspäckad med aktiviteter och det är två gamlingar som vi inte vana vid. Ändå - ack så roligt det var! Behövde nog få röva ur vagnen och göra lite grejer.
 
 
Sedan fick jag det här brevet från gamla goa RFSU när jag kom hem.
Så glad att jag är medlem (inne på fjärde året nu tror jag) och kan hjälpa till rent ekonomiskt,
samtidigt som jag är skolinformatör och själv får vara med och göra mer praktiska saker.
  
 
Såååå. Jag är glad, trots att jag är bajstrött och det är måndag. Nu ska jag laga lasagne och sen ska jag och bae klämma resten av Black Mirror (jaaa jag vet att jag tjatar men it's soo good).
 
 
Pusshej
 
 
 
 
 
 
 
 

Lite confidence boost

 
 
 
Woopediwoo.
 
Sitter hemma i mina föräldrars lägenhet på Odenplan och hänger med mämi. Ska vara på konferens med jobbet i Kista imorgon och skiten drar igång kl 8 (ffs) så tänkte att jag sover här inatt eftersom det blir kortare resväg och jag får sova lite längre. Är pömsig redan nu så det kan nog vara välbehövligt.
 
 
jag i denna sekund
 
 
Satt annars och funderade lite över en lustig situation som uppstod för jobbet för några dagar sedan (och som jag nyss skrev om på min insta). En elev jag tidigare ej haft någon kontakt med undrade hur gammal jag är, och när jag bad hen gissa blev svaret "... 15?". Jag sa att jag skulle väl knappast jobba som kurator om jag var blott 15 år gammal, varpå eleven chockat utbrast "jobbar du här?! Jag trodde du gick i nian!". Då har hen alltså under nästan en hel termin trott att jag är en elev i hens egen ålder.

Extra roligt blev det när min kollega kom in i rummet och frågade hur gammal eleven trodde att han var, till vilket eleven svarade ungefär ett decennium äldre än vad kollegan egentligen är. Han blev inte lika glad som jag över den gissningen, heh.
 
 
 
 Kunde i alla fall propagera skamlöst för vikten av utbildning när eleven undrade hur det är möjligt att vara så pass ung som jag och redan jobba på skola höhöhöff :-D
 
 
 
Ibland tänker jag på hur ofta jag fick höra att jag var för ung och oerfaren när jag sökte kuratorsjobb, och hur ironiskt det nu känns med tanke på att många av eleverna jag träffar säger att de tycker det är bra att jag är så ung eftersom det då är lättare att prata med mig om vissa saker.
 
Självklart fattar jag att arbetslivserfarenhet är oerhört viktigt och jag har haft en himla tur som fått så bra kollegor som kan lära upp mig hur grejer fungerar rent praktiskt på en skola, men utan att låta alltför kaxig tror jag en del ämnen blir lättare att prata om med någon som befinner sig hyfsat nära en själv åldersmässigt och som inte ryggar undan för vissa samtalsämnen - hbtq exempelvis :-))))))))) 
 
Sen kan det förstås också vara tricky att vara ung pga tycker det är svårt ibland att hävda sig bland alla som kan så mycket och vet nästan exakt hur saker och ting ska göras medan en själv står där och ba eeeh vad gör jag nu vart ska detta skickas vem ska jag ringa etc. Men jag är hur som helst glad och stolt att jag är en av minstingarna på denna arbetsplats och ändå klarar mitt jobb ganska bra - jag hade ju trots allt gett mig fan på att jag skulle få ett kuratorsjobb fastän att jag blev nekad så många gånger först.
 
 
Pusshej
 
 
 
 
 
 
 

Kämpa, tjejer!

 
 
 
Todeliho!
 
Nu har jag återhämtat mig från flaggbesvikelsen och istället hämtat pepp från andra händelser. Hade en riktigt bra dag på jobbet idag då jag bl.a. hade life skills (de där s.k. livskunskapslektionerna) med sjuorna och träffade en duktig grupp som var kul att diskutera med, hade en massa (planerade och oplanerade) samtal med elever, hade möte med en vårdnadshavare, ringde folk till höger och vänster samt anmälde mig till en sorts KBT-kurs i januari. Kändes produktivt, fick göra det jag ville och gick hem med en bra känsla.
 
En speciellt viktig grej som hände var att några av tjejerna från klassen som jag hade life skills med under dagen kom till mig efter lektionen och ville prata om något de blivit upprörda över. Jag hade inte tid just då, men bad dem skriva ner sina tankar på ett papper och komma förbi lite senare. Sagt och gjort: när det fanns mer tid bjöd jag in alla tjejerna på mitt kontor och lät dem berätta.
 
Det handlade om att vi på livskunskapen pratat om könsnormer och hur vi behandlas olika utefter kön, och några av grabbarna hakade upp sig på den biologiska biten och sa grejer i stil med "men killar ÄR ju helt enkelt starkare/bättre på fotboll, så är det bara" och hade svårt att släppa det perspektivet och tänka i andra banor, som att mycket beror på det sociala sammanhanget: om en ständigt får höra att en suger på fotboll för att en är tjej kanske en inte är så taggad på att fortsätta spela och på så vis nedvärderas kvinnor och deras prestationer inom idrotten etc.
 
 
 
Pappret tjejerna gav mig. Mycket imponerad av hur de formulerat sina tankar - och framför allt att de vågade komma och prata med mig.
 
 
Jag som gruppledare hamnade i en ganska knepig position då jag visserligen höll med om att män rent generellt är fysiskt starkare än kvinnor, men samtidigt ville ifrågasätta om män verkligen är "bättre" på olika sporter till följd av det. Det är svårt eftersom jag självklart ska öppna upp för allas åsikter och låta alla komma till tals (så vida de inte säger rent utsagt diskriminerande/elaka saker eller börjar hålla på med personliga påhopp), men jag får inte bli för partisk. Det är ingen genusdebatt, det är en vuxen människa som diskuterar tillsammans med ett gäng 13-åringar som precis börjat upptäcka samhällets orättvisor. Det är inte rätt att börja använda feministiska begrepp som de kanske inte skulle förstå.
 
Jag lägger INGEN skuld på tjejerna som inte sa emot under lektionen, det är inte så himla lätt att våga säga ifrån inför klasskompisarna och dessutom vågade jag själv knappt säga ett pip i skolan när jag var 13. Jag fattar att de blev frusterade och kränkta, det blir jag också vareviga dag när jag genom internet tar del av allt det kvinnohat som pågår runt om i världen hela tiden. Det jag däremot vill göra är att hjälpa tjejerna i deras frustration, lyssna och förklara att jag fattar vad de menar, berätta att det inte ligger någon sanning i att de på något sätt skulle vara sämre än killarna, och uppmuntra dem till att säga ifrån och, precis som i det här läget, komma och snacka med mig när det känns som att något ligger och skaver i dem.
 
Avslutningsvis berättade tjejerna också att de tyckte det var jobbigt att killarna använder bög som skällsord, trots att de flesta egentligen inte tycker att det är något konstigt med att vara homosexuell. Hur förklarar jag för dem att vi lever i ett samhälle där karaktärsdrag och beteenden som klassas som feminina nedvärderas jämfört med de maskulina och hur komplext hela systemet är? Visst, vi kan snacka om det på en "light" nivå under livskunskapslektionerna, men jag kan inte gå in på djupet hur mycket som helst och börja snacka patriarkatet, feministisk teori, könsmaktsordningen... Eller kan jag? Kommer de förstå? Blir jag för partisk? Jag vill inte lägga ord i munnen på dem utan låta dem känna av själva om de vill kalla sig för feminister, samtidigt som jag vill hjälpa dem att sätta ord på det som är svårt. Det är en ständig avvägning.
 
Hur som helst slutade mötet med att jag berömde tjejerna för att de kommit och berättat vad som känts fel. Avslöjade att vi ska snacka makthierarkier på nästa lektion och att jag kommer rita upp en pyramid med vilka som hamnar i toppen och botten och att jag tänker lyfta deras funderingar då. De ville också att jag skulle säga emot mer ifall killarna sa liknande grejer på nästa lektion, samtidigt som de fattade att det är svårt för mig som lärare. Avvägning once again. Ska försöka problematisera ytterligare i alla fall.
 
Jag är himla glad att de kom till mig. Jobbet fortsätter.
 
Farväl