När the gates of hell öppnades

 
 
Brööööl.
 
Nu ska ni få höra ett riktigt jävlig liten historia. Skriver för att det är skönt att ventilera och processa allting som hänt under de senaste dagarna av min - tadadaaa - menscykel. Aldrig hatat att jag har en livmoder så mycket som nu och det säger något om mig som annars brukar vara så stolt över mina coola ladyparts och ba woo go fitty etc. Vill bara montera ner skiten.
 
 
i know when that uterus bling, that can only mean one thing~
 
 
I lördags bröt min mens ut med en sällan skådad brutal smärta, hade haft känningar under fredagen men på lördagen öppnade då alltså helvetet sina portar. Hade så ont att jag skrek, grät, hyperventilerade, slet mitt hår, trodde jag skulle spy. Växlade mellan att ligga i olika ställningar i sängen samt att sitta ner i duschen och dränka mig i ångande hett vatten. I något skede låg jag på alla fyra och stirrade uppochner på min fitta och undrade om det är såhär en förlossning måste kännas. Close enough, åtminstone.
 
Stackars bae försökte hjälpa mig på olika sätt medan jag funderade på hur jag lättast skulle kunna undfly misären genom att avlida. Nog för att jag brukar ha ont i samband med mensen, men de här snarlika förlossningssmärtorna kommer någon gång om året och när de väl gör det blir jag helt utslagen. Smärtan växlar mellan att mola som en brinnande eld i mage, rygg, lår och ljumskar och att hugga som ett spjut genom hela babymaskineriet. Det gör så ont att allting jag kan tänka på är smärtan och hur den förlamar mig.
 
Efter att ha pressat en värmekudde mot magen och tryckt i mig en hel arsenal värktabletter lindrades skiten något och jag kunde andas hyfsat normalt igen. Den här välsignelsen höll dock blott i sig en kort tid och sedan kom katastrofsmärtorna dundrade igen med full styrka. Ringde morsan och grinade för att jag var så rädd (tänkte att jag har fått endometrios kanske), och sedan ringde jag vårdupplysningen och fick rådet att trycka i mig ännu mer värktabletter och ringa tillbaka om det ej gick över. So that's what I did.
 
 
jag basically hela dagen
 
 
Well, mot dagens slut hade babymaskineriet lugnat ner sig så pass mycket att jag kunde funktionera igen och söndagen var väl hyfsat okej, men fortsatte ändå trycka i mä värktabletter. Hade dock bestämt mig för att jag aldrig ha sådär pissigt jävla fittont igen och det får fan vara till vilket pris som helst. Har ju undvikit hormonbaserade preventivmedel in i det sista men if that shit can help me... sign me up. Kan till och med tänka mig att trycka in en spiral i livmodern trots att jag ej velat det förut bara jag blir fri från det här menshelvetet.
 
Med anledning av detta var jag och träffade en barnmorska idag och pratade om harvet. Oturligt nog var det en av de där ganska griniga tanterna som de flesta av oss nog råkat ut för någon gång, ni vet en som inte riktigt känns så hjälpsam och förstående utan snarare lite nedlåtande och översittaraktig. Denna skulle övertydligt förklara allting om fittans anatomi och hur preventivmedel funkar (borde sagt att jag jobbar för RFSU och lär ut sådan fakta till kids så jag kan det mer än väl men pallade inte, var tillräcklig gråtfärdig som det var) och jag kände mig mer som en dum unge än som en vuxen kvinna som ville ha hjälp.
 
Fick även det BRILJANTA rådet att när mensvärken är sådär stark så ska man upp och röra på sig - eller ja, varför inte rida? Ja, så sa hon. Blir alltid lika förbannad när jag hör det, för även om det säkerligen hjälper vissa att röra på sig så är det svårt när jag har så ont att jag ej kan stödja på mina ben eller ens sträcka ut ryggen. Hur fan ska jag kunna gå/springa då? Eller RIDA? Rida vad? En häst? Vem fan har en sån stående runt hörnet bara sådär? Eller menade hon att jag ska rida min bf? Måttligt sugen på det när min vagina ser ut som ett slakthus och jag typ kräks av smärta men ok tack för rådet.
 
Blir bara så sur. Gick till henne för hjälp och fick en massa gnälligt tjat istället, plus att hon pratade som att jag aldrig sett en vajayjay förut. Till slut sa jag ba att jag vill ha något preventivmedel och att jag käkat p-piller förut och då märkt att min mens lugnat ner sig avsevärt. Sa också att jag är lite nyfiken på spiral (varpå hon svarade att spiral är ganska "inne" nu och att "alla vill ha det", som att det vore någon modetrend?), men efter att hon förvarnat om att jag kan få många små blödningar innan den nya cykeln etablerat sig backade jag och gled tillbaka mot p-piller igen.
 
Så. Summan av kardemumman. Efter mitt ångestfyllda barnmorskebesök fick jag en 3-månadersförbrukning av p-pillren Prionelle 28 som jag ska äta och sedan återkomma med hur det gick. Om de ej fungerar för mig så kanske jag ska prova spiral då. Tackade för mig och gick hem och grät patetiskt vid köksbordet eftersom jag kände mig allmänt värdelös och äcklig och barnmorskans hårda tonfall hade gjort allting ca en biljard gånger värre. So that was nice.
 
 
blipblopblip den bekanta pillerkartan once again
 
 
Men nu harvar jag på med det här ett tag iallafall och kan pillren göra att jag slipper vilja slänga mig från ett hustak pga smärtorna så kan ju det vara någonting. Tänker dock boka in ett "riktigt" gynbesök snart och möjligtvis göra ett ultraljud bara för att få reda på att allting ser OK ut inne i livmodern, skrev ju förut att jag blitt rädd för att jag har endometrios så det är väl i högsta grad något att ta på allvar. Hoppas jag slipper träffa fler griniga tanter bara.
 
HÅHÅJAJAAAA. Nu ska jag gå och ta ett bad och tycka synd om mig själv.
 
Buhbye
 
 
 
 
 

Kommentarer:

1 Ewelina:

Mens alltså...

2 Elin:

Men åååh, fyfan! Kan inte ens tänka mig smärtan :( tipsar som vanligt om p-staven, tihi, billig och man kan bli utan den där jävla mensen! Men bra att du börjat med något, sådär kan du inte må <3

Kommentera här: