Det braiga och det mindre braiga

 
 
Todelihoo!

Nu har jag finally blivit ägare till en Mac och förhoppningsvis kan det få mig att bli lite mer aktiv i bloggeriet - förutsatt att jag lär mig hur allting fungerar höhö. Har ju använt baes Mac en hel del förut men även då hade jag lite trubbel med att vänja mig vid vissa saker som är så annorlunda på en PC så nu försöker jag ihärdigt få grepp om alla funktioner på egen hand. Känns i alla fall sweet att allting går så snabbt och att datorn ej behöver lagga fast vid minsta process, woo.
 
 
känner mig som en pensionär som ska lära sig använda en dator men kämpar på!
 
 
Sen kanske en del har sett på min FB eller insta/twitter att jag rodde hem jobbet på skolkurator på Internationella engelska skolan i Bromma och jag kan knappt själv fatta att det är sant. Har ju velat bli skolkurator så länge och när den drömmen plötsligt besannas, hur förhåller en sig till det? Jag brottas med lyckokänslor och svårigheter att inse att det faktiskt gick hela vägen och nervositet för hur det kommer bli och what not. Att få det här jobbet var verkligen ett stort steg för mig, inte bara i karriären men i hela livet i sig.
 
Själva processen med den sista intervjun på skolan gick väldigt snabbt. Jag träffade rektorn som sa att hon fått en positiv bild av mig från biträdande rektorn som hållit den första intervjun, och att jag må vara ung (det som främst varit till min nackdel under tidigare jobbansökningar till skolkurator) men att hon gillade mig och att hon trodde att eleverna också skulle gilla mig. Någonstans där började jag inse att jag fått jobbet (!) och stammade fram, så när börjar jag? Från och med 8 augusti är jag anställd som skolkurator på deras skola och sweet baby jesus så glad jag är, det är som sagt en dream come true. Dessutom är jag ju ledig när eleverna är lediga så blir en ganska skön sommar nästa år då jag har betald semester under sommarlovet, tjoho!
 
 
en mkt stolt tös
 
 
MEN! Sen kan ju inte allting i livet alltid vara guld och gröna skogar och jag måste även nämna någonting negativt. Igår var jag på det skyddade kvinnoboendet och jobbade som vanligt, hade en bra dag även om det fortfarande är mycket att ta in etc. Sen på tunnelbanan hem började jag känna mig smått illamående och trodde för ett skräckslaget ögonblick att jag skulle spy inför alla människor i Slussen, men lyckades keep it together tills jag kom hem. Då var det inte så nådigt längre.
 
Jag blev mysteriously magsjuk från ingenstans och kräktes som ett as, när jag inte hade någon mat kvar att spy upp så spydde jag galla och när jag försökte dricka lite vatten för att rädda mig undan vätskeförlusten kräktes jag upp det också. Mådde rent utsagt RÖÖÖÖV och så fort jag lyckades sova någon timme i mitt feberfrossiga tillstånd vaknade jag till för att spy lite mer eftersom kroppen inte riiiktigt var klar och någonstans i misären undrade jag hur det kunde bli på det viset när jag inte känt av några illamåendekänslor under dagen förrän just då på kvällen.
 
Det kan ju bero på en massa saker, exempelvis bor det många barn på kvinnoboendet där jag jobbar och eftersom jag ingår i barnteamet och har mycket kontakt med dem vore det inte konstigt om någon liten bacill hoppade över på mig och gjorde mig sjuk. En annan anledning som jag tror ganska starkt på är att jag inte riktigt ätit någon ordentlig, varm mat under dagen och när jag väl var på väg hem från jobbet och slappnade av så gjorde kroppen någon sorts revolt där den försökte tala om för mig att jag inte kan gå en hel dag utan att äta och att det här är vad som händer när en pressar sig själv för hårt.
 
Oavsett vad så var det en bedrövlig natt och jag var tvungen att sjukanmäla mig idag, vilket känns jobbigt eftersom jag nyligen börjat på det här jobbet och vill visa mig duktig (mvh duktig-flicka-syndrom) och inte vara sjuk direkt och hålla på. Kan dock inte göra så mycket åt saken nu när min kropp knappt klarar av att hålla mig stående på två fötter och jag måste försöka lyssna på signalerna som säger åt mig att ta det jäävligt lugnt nu så att magsjukan går över. Någonstans är ju faktiskt ens hälsa viktigare än jobbet, så att säga.
 
 

jag hela natten

 
För närvarande befinner jag mig hemma hos mina föräldrar och ligger och vilar i sängen. Känns skönt att kunna vara här och ta det lugnt och bli ompysslad som att en vore ett litet barn igen, för no matter hur vuxen och självgående en känner sig så kan en behöva bli omhändertagen av sina föräldrar när en kräkts och mår väldigt dåligt. Blir nog inget jobb för mig imorgon heller, vill ej riskera att börja kräkas igen inför alla på arbetsplatsen och återvänder hellre när jag är frisk igen.
 
Nu ska jag återgå till min dvala.
 
Todelihoo!
 
 
 
 

Resan över för denna gången

 
 
Brööööl.
 
Nu är jag hemma från min resa till Israel, eller rättare sagt kom jag hem igår. Har haft det amazeballs i Tel Avivs 30-gradiga värme, jag och min vän H som jag åkte med har mostly stekt på stranden och plaskat runt i Medelhavet och varit allmänt turistiga. Även om vi blott var borta en vecka känns det betydligt längre, vilket jag pretty much brukar uppleva errytime jag varit utomlands.
 
En dag gjorde vi dessutom en utflykt till Jerusalem som låg en timme bort med buss. Vandrade runt i den gamla delen av staden och kikade bl.a. på den heliga gravens kyrka (stället där Jesus sägs ha återuppstått), klagomuren (eller dess riktiga namn: västra muren) samt Klippmoskén (där vi fick höra att vi visade för mycket hud trots att vi tyckte vi klätt oss respektabelt: fick snällt införskaffa en extra sjal för att täcka ännu mer). Fascinerande blandning av extremt religiösa människor och vimsiga turister på en och samma plats och jag är hur som helst glad att jag kan checka av "åka till Jerusalem" från min to-do list in life.
 
 
 Tel Aviv verkade för övrigt vara en väldigt öppen och HBTQ-vänlig stad, i skarp kontrast till (de gamla delarna av) Jerusalem och allt det ultrareligiösa
 
 
Så. Spännande och myspysig resa. Nu har emellertid det verkliga livet dragit igång med buller och bång och jag känner mig smått översvämmad av grejer som händer. Först och främst började jag mitt nya jobb på det skyddade kvinnoboendet idag och precis som när jag började på asylboendet tidigare i vintras är det obviously asmycket att ta in och lära sig. Kämpar på men är i skrivande stund rätt utmattad efter den här första dagen.
 
Sedan har jag både RFSU-pass på lättare svenska i Sollentuna samt tre stycken "vanliga" pass i Gnesta i veckan så kommer flänga hit och dit med pendeltåg en del. Har även fått reda på att jag är en stark kandidat till kuratorsjobbet jag skrev om i förra inlägget och ska på en intervju med rektorn imorgon (hnngh), samtidigt som en annan skola också hört av sig och undrat om jag kan komma på intervju - vilket jag ironiskt nog inte har tid med eftersom jag har ca en biljard andra grejer att göra. Måste få det att fungera på något sätt.
 
Samtidigt som jag är glad över att det händer en massa grejer så känner jag mig som sagt lite overwhelmed över allting och försöker styra upp saker efter bästa förmåga. Ska även på ultraljudsundersökning för att kolla att allt är OK med min livmoder efter mina brutala menssmärtor och även ta cellprov som alla med livmoder blir kallade på vid 23 års ålder + ha avslutande informatörsträff med RFSU-gänget + ha AW med några kollegor från mitt gamla jobb. En blandning av mindre mysiga och mer mysiga grejer, so to speak.
 
Är avslutningsvis lite längtig i själen eftersom bae åkte till Barcelona idag för ett designrelaterat evenemang och blir borta en vecka, buu. Jag var ju själv som bekant borta hela förra veckan och det är lite trist att vi åkte om varandra, men så råkade det nu bli bara. Ska längta som en tossa under de här dagarna och drömma om när vi ses igen, älskar that person mad much alltså.
 
Nu måste jag gå på toa.
 
Kramhej

Rullar vidare

 
 
Todelihooooo.
 
Nu händere grejen i livspusslet igen. Kan börja med att säga att mitt jobb på asylboendet där jag jobbat sedan februari tog slut igår, hade bara ett vik på 3 månader och antog ej budet om förlängd tjänst i höst. Har varit mucho intressant och har stött på massa situationer som jag aldrig varit i tidigare, men känner att det är dags att rulla vidare i livet och prova på nya grejer nu (och förresten - han äckelförmyndaren som limmade på mig för ett tag sedan på jobbet är anmäld till överförmyndarnämnden, woop).
 
Den 23 maj börjar jag mitt nya jobb på det skyddade kvinnoboendet vilket känns totes bra, jag är redo för nya utmaningar även om jag fattar att det kommer bli tufft också. Fortfarande ingen clue om vad jag kommer att göra i höst, men är ej speciellt orolig eftersom jag vet att det kommer lösa sig på något sätt i slutändan. Det ultimata vore om jag rodde hem skolkuratorsjobbet som jag var på intervju för idag (!!!), men jag vågar ej få alltför höga förhoppningar eftersom de brukar tycka att en är för ung i slutändan... MEN. Jag crossar ma fingers.
 
 
mvh evig tidspessimist
 
 
Blabliblo. Är så trött att jag håller på att somna sittande (kunde ej sova inatt pga nervös inför intervjun förstås), men ska klippa mig snart så kan inte ba däcka. The risigt hår must go.
 
PUSSHEJ