Pääsiäinen (påsk!)

 
 
Todelihoo!

Tänkte passa på att blogga lite medan jag kan använda mormors dator, imorgon är jag tillbaka i Sverige och min wifi-lösa lägenhet igen. Har spenderat hela påsken här i Finland, åkte färjan i onsdags med mina föräldrar och var framme på skärtorsdagen, och idag åker vi hem igen. Ska jobba imorgon men turligt nog börjar jag först på eftermiddagen så jag hinner sova lite innan kvällspasset drar igång.
 
Det här har hur som helst varit en härlig långhelg av många olika anledningar: har äntligen fått sova ut efter att ha stigit upp runt 6 några dagar i sträck inför jobb, träffat mina farföräldrar som jag inte sett sedan i julas, ätit massa god påskmat och godis, firat mormors 80-årsdag och återsett mina kära kusiner (egentligen är de mina småkusiner, sysslingar på rikssvenska, men eftersom varken de eller jag och min bror har några "riktiga" kusiner så kallar vi varandra för det ändå), varit på spelkväll med andra släktingar och vänner och så slutligen varit ute en sväng igår för att dricka lite oel. De fyra dagarna har gått snabbt, men det har varit superkul att vara här.
 
 
En frusen tös + hund utanför Nylands brigad där brorsan just nu gör sin militärtjänst.
Första gången vi sågs sedan januari!
 
 
Det enda som kändes lite tråkigt här på slutet var att när vi skulle gå ut igår, ett stort och härligt gäng, var det så ofantligt lång kö till stället vi skulle till. Det är i och för sig ingen ovanlighet och köandet brukar gå rätt snabbt när man står med goda vänner och dricker öl etc, men den här gången blev det ganska obehagligt eftersom kön förvandlades till en riktig flaskhals framme vid entrén när alla skulle in på samma gång och pressade på som att det skulle gå snabbare då av någon anledning.
 
Vakterna brölade "backa!", medan alla tusen människor bakom mig hetsade "pressa!" och jag som är väldigt kort (1.60m över havet) fann mig själv i en extremt jobbig situation då jag endast såg alla långa personers ryggar framför mig vart jag än kollade samt inte kunde röra mig eller andas pga allas tätt packade kroppar. Kände paniken komma krypande när jag insåg att jag typ inte kunde göra något annat än svepas med av folkmassan och fast jag försökte dra djupa andetag och fokusera på att dörren var så nära så var det svårt när människohopen packades ännu snävare ju närmare fram man kom.
 
→ En annan dryg grej som ytterligare bidrog till att jag önskade mig därifrån var att jag hade en dryg snubbe bakom mig som upprepade gånger drog den osmakliga repliken "det gör bara ont första gången man trycker in den!" när kön pressade på framåt som någon slags parallell till hela situationen. Jag sa åt honom att lägga ner, men det hördes väl inte i den brölande folkmassan. Det tragikomiska är att den här personen, som jag känner till sedan tidigare även om vi inte är vänner, sa till mig att han läst min blogg och undrade om han skulle få kunna nämnas här någon gång. Så varsågod, här är din omnämning: du var dryg i kön till Ettan och gjorde att jag slutgiltigt bestämde mig för att gå därifrån. Yay.
 
 
Ja se snubbar!
 
 
För gick, det gjorde jag. Min släkting hjälpte mig därifrån och så lirkade jag mig långsamt men säkert ur den breda massan och kände äntligen att jag kunde andas när jag stumblade ut på andra sidan. Kände mig ganska skakad och ledsen när jag gick därifrån i duggregnet och mörkret, jag hade så gärna velat festa med mina kompisar och släktingar nu när vi äntligen fått träffas igen efter så lång tid. Dock valde jag att sätta mitt välmående först och eftersom jag som sagt börjat känna paniken växa i kroppen för varje sekund jag stod i den där bedrövliga kön så fick det bli som så att jag stod över den här gången.
 
Dock kände jag inte att jag ville gå hem än (klockan var bara 23) så jag pallrade mig iväg till ett annat ställe där det inte var någon kö alls och tog en öl för mig själv i stillhet, kändes välbehövligt efter att jag blivit så ångestfylld tidigare. En okänd kille kom fram och pratade och frågade efter ett tag om jag har pojkvän, varpå jag svarade ja och han uppgivet konstaterade att han var besviken men accepterade läget. Jag hade förmodligen inte varit intresserad av honom även om jag varit singel, men han var trevlig och väluppfostrad och en välkommen kontrast i jämförelse med andra bröliga typer.
 
Slutligen träffade jag några kompisar på det här andra stället och det blev en rätt bra kväll till slut, men gick ändå hem runt 1 och cozade ner mig under duntäcket och somnade. Har snackat med mina vänner och släktingar idag angående gårdagen och allting känns lugnt, får helt enkelt försöka mig på en mer lyckad utgång nästa gång jag är i stan. Just nu känns det i alla fall skönt att åka tillbaka till Sverige igen efter det här Finlandssbesöket - det är ju trots allt härifrån man kommer!
 
 
~

Nu ska jag packa ihop lite stuff inför färden mot Åbo och färjan tillbaka över Östersjön.
 
Tack och hej, och glad påsk!
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: