Det förskräckliga håret

 
 
Woopedidooo
 
Nästa vecka ska jag tatuera mig igen, awww yis. Ej gjort det sedan mars förra året då arga ugglan gjorde sitt inträde på min vänstra arm. Nu äre dags för ett kvinnoansikte i old school-stil på insidan av överarmen och lite andra fillers runt omkring, tröttnat på att ha det så "färglöst" på underarmarna. Diskuterat förslag med min tatuerare + tagit mått på hur mycket som får plats så känns gött att det är på gång nu. Sleeves, here i come osv.
 
En intressant observation är dock att jag för närvarande har rätt mycket hår under armarna (såväl som på fitty och benen, orkar ej raka för det växer ändå ba ut igen och så börjar harvet om från början) och även om jag inte bryr mig speciellt mycket om det själv så blir jag ändå lite nervös (??) när andra, utomstående ska se det. Vänner eller bae är ju saksamma, men tycker det känns lite jöbbigt att min tatuerare ska sitta och stirra in i min håriga armhåla medan han gör tatueringen.............. *insert skrik-emojin*
 
Men varför? Snubben har väl sett hår under armarna förut och dessutom fokuserar han förhoppningsvis mest på att göra min tatuering så snygg och proffsig som möjligt istället för att agera skönhetsexpert. Ändå nojar jag som en liten korv och ba hmm ska jag ändå ta och raka mig tills det är dags...? Nej! Enda sättet att komma över det är att låta håret vara kvar och fortsätta tampas med de gamla föreställningarna en växt upp med, dvs att en som kvinna ej ska ha hår på OLÄMPLIGA ställen. Om jag varit man hade jag aldrig haft de här funderingarna, vad harvigt. 
 
 
Älska min håriga armhålaaaaaaaaaa
 
 
 
Vilka låtsasproblem en har egentligen.
Pusshej
 
 
 
 

Kommentarer:

1 Emelie:

Yat!! Härligt med människor som du :)

Svar: Tack så mycket! <3
Fine ♀

Kommentera här: