Avslutningsgasque och socionomprogrammets slut

 
 
Todelihoooo.
 
Nu är min mysvecka i Uppsala över och jag är tillbaka i Stockholm igen. Efter att ha uträttat några ärenden, hängt med kompisar, glott på film och spelat Sims är det dags att ~komma tillbaka till verkligheten~ och tro't eller ej så känner jag mig verkligen redo för det nu. Har som sagt blivit erbjuden ett jobb på ett flyktingboende ounder våren och jag ska dit imorgon och kolla läget. Känns förstås lite nervöst, men mest bra. Det är dags, jag vill göra något och inte ba sitta och glo i böcker hela tiden (klyschorna haglar).
 
I fredags var det dags för socionomprogrammets avslutningsgasque och precis som på vår välkomstgasque under nollningen 2012 hölls den once again på Smålands nation, i klubblokalen. Det var långbord, trerätters, snapsvisor och allmänt skoj. Hade bae som min +1 så kändes kul att han fick ta del av studentkulturen också. Senare på kvällen började släppet och då kom många "utomstående" polare som skrivit upp sig på vår gästlista och dansade hejvilt, det var ett festligt avslut på de här 3.5 åren. De flesta frågade förstås hur det känns att vara klar nu, men precis som jag svarade då så känner jag att det har nog inte riktigt sjunkit in än. Kände väl mest lite vemod över att allt faktiskt kommit till sitt slut.
 
 
Vänner under nollningen, vänner än idag 8-)
 
 
 
Tänkte på en annan grej också. Under middagen hamnade jag bredvid en klasskompis som undrade vad jag skulle göra nu när jag var klar, och jag svarade som nyss nämnt att jag ska börja jobba på det där flyktingboendet. Klasskompisen kommenterade då att det kändes som att i princip alla ska börja jobba direkt medan hon själv bestämt sig för att resa ensam till Sydamerika och äventyra runt där hela våren. Jag tyckte det kändes peppigt och spännade, ty innerst inne var det ju också min plan att resa iväg någonstans efter examen, tills jag fick det här jobbet då och beslöt mig för att pyssla med det under några månader istället. MEN SEN! Sen ska det bannemig hända. Någonstans ska jag under 2016.
 
Håhåjaja. Fan vad knäppt det känns att programmet har kommit till sitt slut. Är väl knappast själva plugget som jag kommer minnas när jag ser tillbaka på de här åren, utan de personer jag träffade som blev mitt fantastiska kompisgäng och som jag haft så jävla mycket skoj med under den här tiden. Har lite liknande känslor som när slutet på gymnasiet började närma sig, just att jag inte fäste överdrivet stor vikt vid själva studenten/examen utan snarare kände en emotionell kontakt som jag visste att jag skulle sakna när det var över.
 
Blir spännande att se vad som händer nu. 
Kramis
 

Kommentera här: