Menstankar

 
 
 
Todelihoo!
 
Sitter här i den sena kvällstimmen (nio...) och myser. Kom på att jag ju skrev ganska mycket om mina mensproblem och rädslan för att ha endometrios tidigare i sommar (här exempelvis) och nu när de jävligheterna lugnat ner sig kan jag ju skriva lite mer om hur min menscykeltjosan blivit något mer pleasant sedan jag skaffade p-piller.
 
 
every month (förut iaf)
 
 
Jag vet att åsikterna om p-piller går lite kors och tvärs och en del tycker säkert inte att de är så mycket att hänga i julgranen (pga humörsvängningar, minskad sexlust och annat harvande som jag givetvis inte heller ser alltför muntert på), men för mig har de blivit en lifesaver. Har inte haft mens på flera månader eftersom jag ba hoppar över skit'n enligt kartan och fortsätter på ny p-pillervecka och det känns blissful.
 
Bestämde mig ändå för att ha mens nu i helgen som var och det var ingenting jämfört med hur jag kunde ha det när jag inte gick på pillren. Hade lite smärtor för helt fri kan jag tydligen inte bli, men skolsköterskan på mitt jobb hookade upp mig med en stabil blandning av värktabletter och sen var det lugnt resten av dagen. Klämde ut lite blod under ett par dagar (inte alls den där monsunliknande forsen jag annars har) och sen vare bra typ. Inte alls lika mycket smärta eller blodflöde eller lust att avlida pga jävligheten. Faktiskt... helt okej. Och det är ett stort steg framåt jämfört med hur det var förut, som sagt.
 
Hade en tuff period där i början av maj då jag hade en av de värsta mensvärksattackerna på länge (skrivit om det här, läs om'ru vill ta del av ma pain) och allt var totalt piss, skit och helskotta. Inte fan blev det bättre heller av att jag träffade den absolut sämsta barnmorskan EVER som pratade med mig som att jag var komplett dum i huvudet och inte ens visste varför jag har mens, plus avslutade med det klassiska "kanske ska du ba röra på dig lite mer så blir det bra hejdå" typ. Gick hem och grät efteråt, fin dag. 
 
Efter det tog jag saken i egna händer och gick till en privatklinik där jag sedan blev remitterad vidare till en större gynekologmottagning där de brought out the big guns för att undersöka min bråkiga livmoder (gjorde även en cellprovtagning mitt i allt detta för att passa på att kolla så att jag inte har cancer också), men ingen av undersökningarna visade någonting och det konstaterades att jag helt enkelt är en olyckligt lottad tösa som "måste" ha ont när jag mensar. BUT NO MORE! 
 
Tänker fortsätta trycka i mig p-piller under den närmsta framtiden eftersom jag finally inte behöver vara rädd för att inte kunna gå till jöbbet pga smärtorna. Möjligtvis byter jag till spiral om/när tiden känns rätt, lagom peppad på det efter att kärringjäveln på den första kliniken jag besökte pratade om det med samma entusiasm som om hon var en uttråkad lärare som behövde förklara samma sak för sina elever en sjuttioelfte gång... Men vem vet, det kanske ändras senare.
 
Tills vidare ska jag ba glädjas över att inte dö av mina menssmärtor. Märker fortfarande inga större skillnader på mitt humör, har inte ramlat ner i någon svacka av deppighet (PEPPAR PEPPAR) och sexlusten lever och frodas. Får mig att fundera på hur pass mycket jag påverkades senast jag åt p-piller under en lång tid (i gymnasiet), om det hade en stor inverkan på mitt humör eller om jag bara var naturligt tonårstossig. Guess I'll never know, och vad spelar det för roll egentligen.
 
Dags att göra sig redo för sovtime!

Lev väl <3
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: