Hohooo

 
 
Todelihoo!

Det går väldigt segt i bloggmaskineriet nu och jag är inte speciellt förvånad. Jag har helt enkelt inte så stor lust att blogga nuförtin, som jag skrivit förut är min dator himla seg och jag kommer mig liksom inte för att sätta mig ner och skriva. Det känns lite trist, men jag tänker ändå låta bloggy vara kvar eftersom the blogglust kanske återvänder en dag och dessutom kan jag inte kasta bort så många ~memories~ ba sådär.
 
HOWEVER. Om en fortfarande vill veta vad jag pysslar med näre gäller socionomjobb, RFSU-engagemang, resor, feministpepp and other stuff så kan en följa mig på några andra sociala medier (och även ge mig en chans att få kika på vad ni själva pysslar med).
 
 

 
1. Instagram: Finelur
  
 
 
 
 

 
 
 
2. Twitter: Liberfine
 
 
 
 

 
 
3. Pinterest: Fine 
 
 
Visit Fine's profile on Pinterest.
 
 
 

 
 
4. Snapchat: Kapten_Fine
 
 
 
 
 

 
Det var det. Ha're fab tills vidare~
 
 
 
 

April, nya jobb och random snuskgubbar

 
 
Todelihoo!

Sitter här i mitt nya hem och funderar på livet (samt njuter av att äntligen ha wifi höhö). Det har bara gått några dagar sedan jag senast skrev men ändå har väldigt många grejer hänt och jag känner att den här lediga dagen är välbehövlig, har jobbat hela helgen och imorgon drar allting igång igen med introduktion nr 2 på mitt sommarjobb, riktigt jobb samt RFSU-utbildning i helgen. Phew.
 
 
mmmm sov som en liten korv imorse
 
 
Men anyway. Kan börja med att nämna att jag i fredags var på den första introduktionen på det skyddade kvinnoboendet där jag ska jobba under sommaren. Fick träffa alla nya kollegor samt t.o.m. vara med på utflykt med barnen till kvinnorna som bor där pga jag ska ju vara med i det så kallade barnteamet. Dagen gick förvånansvärt snabbt och jag fick ändå bara en bråkdel av all information som ska tas in, men kände mig välkomnad av både chef och kollegor och är mycket peppad på att börja jobba där (även om det kommer bli tufft!).
 
Sedan på tunnelbanan hem såg jag att ett nummer ringt mig men hittade det inte på Eniro, så skickade numret lite snabbt till bae och frågade på skoj om han visste vad det var. Bae googlade snabbt (bra att en själv inte ens tänkte på det) och skrev sedan tillbaka - det var ett gymnasium på Kungsholmen där jag sökt tjänsten som skolkurator. Ni kan ju tänka er att jag blev ganska uppe i varv vid det här laget...
 
Så fort jag kommit innanför dörren hemma ringde jag upp och fick prata med personen som försökt få tag på mig tidigare under dagen. Vi snackade ett tag som en sorts kort första intervju på telefonen, och eftersom skolan har en internationell linje var allting på engelska. Som att jag inte redan vore tillräckligt nervös över att ~my dreamjob~ hägrar någonstans i fjärran, jag behövde dessutom prove my worth på engelska lol.
 
Tyckte i alla fall att det gick hyfsat bra, personen jag pratade med frågade varför jag sökt tjänsten och påpekade att jag ju trots allt är ganska ung för att vara skolkurator (!) varpå jag svarade att jag kanske är ung men jag har ändå erfarenhet av att jobba med ungdomar och det är fanimig vad jag vill göra i livet (ok jag sa det inte så men ni fattar). Efter ett tag sa personen att hon skulle prata med nuvarande kurator på skolan och fixa ett datum för en riktig intervju på plats. Jag sa tack och sedan la vi på.
 
Och alltså whaaaat. Det här var alltså ett jobb som jag sökt dagen innan och jag trodde never in a million years att någon skola skulle höra av sig, och dessutom efter bara en dag. Jag har knappt riktigt förstått vad som händer och jag vet inte alls hur det kommer bli, men förhoppningsvis hör de av sig igen för en riktig intervju, annars får jag bara fortsätta leta och kämpa vidare. Jag blev åtminstone otroligt glad över samtalet.
 
 
jag när vi lagt på luren haha
 
 
Sist men inte minst tänkte jag bara skriva att jag ju som bekant jobbade i helgen och det var stundtals väldigt påfrestande. Dels är det långa pass (12 timmar på lördag, 12 timmar på söndag: stabil OB dock) men sedan handlar det ju mest om att det trots allt är en krävande miljö att befinna sig i och att jag kände mig både fysiskt och psykiskt trött när det finally var dags att åka hem.
 
Jag tycker om ungdomarna som bor hos oss nu, I really do. Stundtals har vi skitfina stunder där vi snackar, skojar och skrattar och klarar av att hänga med varandra trots språkbarriären. Det förhindrar dock inte att det blir tjafs ibland, som exempelvis i lördags när det tyvärr uppstod meningsskiljaktigheter mellan mig och en ungdom och vi båda blev rejält uppretade och höjde rösterna mot varandra. Med hjälp av en kollega fick vi ha någon sorts medling mellan oss där vårt bråk till slut löstes, men jag som är en väldigt känslig person kände mig enormt utmattad efteråt och det påverkade ju naturligtvis resten av min jobbhelg.
 
Och det handlar inte bara om jobbiga situationer som uppstår med ungdomarna. Ni som är vän med mig på FB eller följer mig på insta (Finelur heter jag) såg kanske bilden jag la upp med tillhörande text om något som inträffat på söndagen. En man i ~50årsåldern som har en förmyndarrelation till en av våra ungdomar kom till boendet under dagen och ville sedan ha hjälp att kopiera några papper. Jag följde med honom till ovanvåningen där vår kopieringsmaskin står och började kopiera dem. So far so good.
 
.... Tills han av någon anledning inte kunde hålla sig från att säga "vad kul med en så frisk och söt flicka!", och bröla vidare om huruvida jag tränar och att det syns. Då hade gubbaset alltså glott på min kropp medan jag pysslade på med kopieringsmaskinen och sedan känt sig tvungen att vräka ur sig sina tankar kring mitt utseende. Jag tänker alltid att jag ska säga ifrån i sådana situationer, men jag blev så jävla ställd att jag ba "jaha okej" helt stelt och fortsatte med kopiatorn varpå han (lyckligtvis) tystnade.
 
→ MEN VAFAAAAAAN ÄR DET FÖR FEL PÅ MÄN? Alltså varför. VARFÖR måste de tro sig ha någon sorts gudagiven rätt att granska och kommentera kvinnors kroppar? Det är så äckligt att jag spyr. Den här mannen var då alltså ungefär 25-30 år äldre än mig och dessutom är vår enda relation JOBBET. Jag kämpade mig inte genom en socionomutbildning och tog både en akademisk examen samt en yrkesexamen för att stå och bli dreglad efter på min arbetsplats av någon gubbsjuk karl. Omåttligt skamlöst är vad det är.
 
Turligt nog hade jag en bra kollega den dagen som jag kunde tala med, vi satt ute på gården under eftermiddagen och jag berättade allt. Hon reagerade med avsky gentemot mannen och stöttade mig jättemycket, sa att det absolut INTE var ok för honom att slänga ur sig sånt där och att han redan brutit mot en annan av våra jobbregler genom att komma oanmäld till arbetsplatsen för sitt besök. Så det var liksom dubbel fail på allting.
 
 
Hur jag såg ut borta vid kopieringsmaskinen när gubben började lägga an på mig
 
 
ÅÅÅÅÅH. Det har med andra ord varit en ganska tung jobbhelg. Men som jag skrev i början av det här inlägget har jag fått mycket tid idag till att återhämta mig och samla mina krafter igen (plus att bae kommer hit ikväll, aw yiiiis). Har varit ute på en powerwalk runt omkring i Hagaparken som ligger här nära och ska strax laga något gott att käka. Jag klarar mä - även om jag stundtals måste battla med snubbar & gubbar i min omgivning som ska hålla på och jävlas. Blir iaf 1000x mer feminist för varje dag som går.
 
Pusshej