Happy mansdag! lol

 
 
 
Todelihoo.
 
Kom nyss hem till Uppis efter att ha suttit fast i tågtrafiken i nån timme, det var några tjyvar som snott kopparledningar från spåret vilket ledde till att hela strömtillförseln fuckat ur och de måste kalla dit tekniker som skulle fixa're och så vidare. Lokföraren gjorde sitt bästa för att hålla humöret uppe på oss genom högtalarna och för en gångs skull tyckte jag riktigt synd om SJ som återigen fick kämpa med signalfel, förseningar och tjosan. Håhåjaja.
 
För övrigt är det internationella mansdagen idag och till min inte alls speciellt stora förvåning har ingen av mina manliga bekanta skrivit något om det på FB, märkligt med tanke på att vissa av dem ofta brukar vara i full fart och tjöta om "varför finns det inte någon internationell mansdag, va??" när det är kvinnodagen i mars. Man kan ju tänka sig att mansdagen skulle vara ett prima tillfälle för dessa grabbar att lyfta destruktiva maskulinitetsnormer och de negativa aspekterna av att leva som man i ett patriarkat (för de finns), men that's not gonna happen and you know it.
 
 
Lilla Berlin briljerar som vanligt.
 
 
MEN! På tal om maskulinitetsnormer och mansdagen så har jag något annat jag tänkte skriva om. Bae länkade, med anledning av våra vilda feministdiskussioner på senare tid, en krönika till mig som jag genast började läsa och blev mycket förtjust i. Det är Kristofer Ahlström på DN som skriver "Vad är det som händer med män i grupp?" och inleder med att beskriva fotbollskulturen och hur män då "tillåts" visa känslor som annars är förbjudna (glädjerop, kramar, tårar etc) samtidigt som den kulturen förstärker maskulinitetsnormen och försvarar mäns besinningslösa våld mot andra.
 
Ahlström skriver också om hur mäns beteende förändras från hur de beter sig när de hänger på tu man hand gentemot hur de beter sig i grupp, och det här tycker jag är oerhört intressant. Pratade om exakt samma sak med baes killkompisar i fredags när de talade om hur de lessnat på vissa personer i gänget som fortfarande envisas med att dra sexistiska och rasistiska "skämt" och måste visa sig lite edgy bara för att få ett skratt (och därmed bekräftelse) från de andra i gruppen. Väldigt fascinerande analys, alltså att till och med andra män tröttnar på sina manskompisar för att de beter sig så bröligt och kränkande i grupp.
 
Jag citerar en relevant grej från krönikan:
 
 
"Det är i männens fall enbart en fråga om inre dynamik. Eftersom vi lever i ett patriarkalt system där män är socialt toppnoterade tycker de sig bara kunna få betydande erkännande av varandra. Så bildas en märklig rundgång där beteendena skruvas upp. Viljan att chockera och provocera stegras, det finns inget tak, inget att förhålla sig till, den egna gruppen sätter gränserna – som på så vis hela tiden flyttas fram."
 
 
Det är intressant det där med erkännande, tycker jag. I ett patriarkalt samhälle där mäns åsikter värderas högre strävar naturligtvis alla efter att vinna mäns erkännande, både män som söker erkännande från andra män, men även kvinnor som indoktrinerats i tanken på att mäns ord alltid väger tyngre (exempelvis när det gäller komplimanger). Tycker även det är intressant hur viljan att chockera och provocera höjs, att det liksom blir som en sport i vem som kan säga mest inappropriate saker bara för att det ska vara grabbigt och kul - för gud nåde att man skulle istället skulle nedlåta sig till att vara 'PK och tråkig'.
 
Ett tydligt exempel på detta skedde igår när jag såg att en manlig bekant angett namnet "RAPE MASTER" som nickname i ett multiplayerspel på datorn, varpå jag fullkomligt flög i taket. Fick även reda på att det här liksom var standard i de kretsarna, alltså att han (och andra) uttryckte sig på det sättet, att det liksom var kul och accepterat att skoja om att "nu äre minsann dags för lite rape time" etc. Kanske inte förvånar någon att jag spontant kände för att spy av ilska när jag hörde detta - samtidigt som jag tyvärr inte är överdrivet förvånad över mäns beteende i grupp.
 
 
 Bild från krönikan.
 
 
Krönikan tar upp många andra intressanta grejer och jag rekommenderar den verkligen, för som jag skrev i början av det här inlägget så tycker jag att om nu internationella mansdagen ska existera så kan man väl ändå använda den till något hyfsat produktivt, som då exempelvis att lyfta skadliga maskulinitetsnormer och analysera hur män beter sig i grupp och varför det är så. Står även om hur kvinnor hotas med våld och våldtäkt när de börjar ta sig in på arenor som tidigare enbart klassats som manliga (exempelvis gejming) och hur man då som kvinna i ett mansdominerat område alltid är sitt kön före sin yrkesroll.
 
Sist och slutligen benämns vikten av att börja luckra upp den stereotypiska mansbilden genom att skapa medvetenhet kring hur mansrollen skapas och återskapas i olika sammanhang, exempelvis i familjeuppdelningen när det gäller föräldraledighet och vem som tar ut mest av den (kvinnan, quite obviously). Det skrivs om hur omhändertagandet av ett barn kan få män att utveckla den empati och ansvar de så clearly saknar nu, och på så vis kan man kanske äntligen börja förändra saker och ting för kommande generationer av män.
 
Värt att tänka på.
Feministpuss
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer:

1 Boo/ Kroven osv:

Riktigt intressant inlägg boo! Rape time är ju typ det vidrigaste jag läst på länge! :O
Pussar från ett fan :*

Kommentera här: