Det här med gejmande

 
 
 
Uuuuu.
 
Måste ba skriva om en till grej innan jag går. Nu när jag är hemma i Uppis kan jag till min stora förtjusning spela Sims eftersom min stationära dator är här. Det är tvåan jag spelar (med många expansionspaket installerade) eftersom det är det som tilltalar mig mest - samt det enda som min uråldriga dator klarar av, haha.
 
 
 
 
 
 
Jag undrar om folk truly förstår hur viktigt Sims är för mig. Det har varit ~the game of my dreams~ sedan jag började med de första versionerna där grafiken var lite halvknackig och ända sedan jag fick tvåan i födelsedagspresent nånstans runt år 2005 (minns att 12-åriga började gråta av lycka när jag öppnade paketet HAHA) har jag spelat det i perioder, eftersom jag i likhet med många andra har s.k. sims-binges där man kan spela typ asmycket under ett par veckor för att sedan lägga undan det helt i flera månader.
 
Så, med andra ord, jag ÄLSKAR the sims (2) och under den tiden jag lanade mycket, både små privata mys-lan och större lan med flera hundra deltagare som Birdie, har jag kört på med mina familjer och byggt upp enorma klaner och historier. Jag har förutom de köpta expansionspaketen laddat ner en massa olika "extragrejer" till spelet samt mods som ändrar i spelkoden så att man kan göra saker som inte finns inprogrammerade i spelet från början och hej och hå. Sims är truly en av mina stora passioner, trots att folk brukar skojretas lite med mig för det :-)
 
 
wiooo
 
 
MEN! Det jag vill poängtera med den här långdragna kärleksförklaringen till Sims är att jag verkligen förstår att folk blir beroende av datorspelande (vilket spel det än må vara), med tanke på hur jag själv kan fastna totalt framför datorn och inte stänga av förrän sent på natten. Jag har under mina år känt en del personer som blivit så fast i olika gejms att det börjat gå ut över skola, jobb och sociala relationer till den grad att de till slut behövt professionell hjälp för att komma ur det, och där har ju onekligen det roliga med spelandet gått över sitt en sorts besatthet som inte känns alltför toppen.
 
I och med det känner jag att det är viktigt att ha en sorts distans till spelandet. Jag älskarrrr att byta om till myskläder, laga nå gött att äta och sen sitta tillbakalutad i stolen med fötterna på bordet och spela mitt Sims, kan koppla av och inte behöva tänka på stundtals jobbiga grejer som plugg och framtida jöbb och allmänt harvande för några timmar - men lika viktigt som det är att få den avkopplingen är det att veta när det är dags att sluta och komma tillbaka till den riktiga världen igen. Hur roligt det än är att hänge sig totalt åt spelandet.
 
Lite funderingar ba. Nu måååste jag verkligen gå och duscha om jag ska vara klar tills det är dags att gå.
 
Todelihoo
 
 
 
 
 

Kommentera här: