Filmtips: Thelma & Louise

 
 
 
Yuhuuuuuu
 
Inleder med att babbla om min fot som vanligt eftersom det tydligen är my thing now. Själva stukningen gör faktiskt ej så ont mer (despite the fact att jag var ute och dansade igår fastän jag specifically sagt att jag inte skulle göra det ..................), utan jag vaknade istället med en brinnande smärta i skinnet som kom från att bandaget börjat torka ut huden eller whatever, det såg ut som anus i alla fall. Är det inte det ena så är det väl det andra :-)))))))
 
MEN! Poängen är att nu när jag ligger här och kyler min fot så har jag haft massa tid att kolla på serier och filmer jag annars inte tagit mig tiden att kolla på, for as u know för hundrade gången så har jag ett relativt kort attentionspan och sätter mig aldrig riktigt in i filmer etc... Men nu tänkte jag ta och skriva om det som jag faktiskt äntligen kollat på. Först ut är Thelma & Louise (1991).
 
Och I know, I know. Hur kan jag inte ha sett den här filmen tidigare, den är typ the most feministiska filmen ever och extremt girl power och fuck yeah etc. Men det har bara varit en sån där film som man vet att man borde se men ändå aldrig gör, you know? Fram tills nu då. OCH FY FANNN vad bra den var. Antar att många redan sett den för den är ju ändå som sagt en känd film, men tänkte skriva mina egna synpunkter om den ändå. Passar på att slänga in en spoilervarning + TW på våldtäkt också.
 
 
 
 
→ Thelma och Louise lämnar sina män behind och drar ut på en roadtrip tillsammans. Efter att Thelma blivit full och dansat med en sliskig snubbe tar han med henne ut och våldtar henne ute på parkeringsplatsen eftersom han anser att hon är "skyldig honom det" (kaskadspyr). As always när jag kollar på våldtäktsscener (vilket jag helst inte gör) kände jag fet ångest och misär över alla människor som utsätts för det här runt om i världen och ett brinnande manshat som alltid blossar upp när jag once again blir påmind om all skit som asen gör och dessutom kommer undan med. 
 
Vider-mannen är dock plötsligt ej så kaxig längre när Louise dyker upp med en pistol mot hans tinning och räddar Thelma. Ändå är han dum nog att håna tjejerna när de är på väg därifrån, varpå Louise får nog och skjuter honom (that satisfaction there alltså). Efter det ger de sig iväg och cruisar genom södra USA på flykt från polisen. Along the way utvecklas deras karaktärer tremendously och den tidigare så följsamma Thelma inser att hon inte orkar med sin elaka man längre och dumpar honom över telefon och sätter på en sexy cowboy istället (en väldigt ung Brad Pitt), wuu.
 
Ganska snart börjar de dock inse att de inte kommer undslippa lagens långa arm och tar på sig en äkta fuck it-attityd där de bl.a. rånar en affär, låser in en polis i bakluckan på hans egen bil samt hämnas på en äcklig lastbilschaufför som åkt förbi dem flera gånger och brölat efter dem (även så enormt satisfactionary scen när de skäller ut honom och sedan spränger oljetanken på hans lastbil). Till slut kan de dock inte fly från polisen längre och bestämmer de sig för att de hellre dör än blir fångade, och efter en fantastisk biljakt genom öknen tar de varandra i handen och kör ut över en klippa mot en säker död. Där började jag grina och där var filmen slut.
 
 
 
 
 
 
<3333333333333333
 
 
Filmen var helt fantastisk. Om du som jag funderat på att se denna men ej gjort det for some reason så skulle jag råda dig att göra det ändå. En riktig feministfilm som säger fuck off åt patriarkatet och belyser kvinnlig vänskap på ett så amazing sätt. Den ser jag fler gånger, även om den stundtals var jobbig att kolla på av olika anledningar.
 
 
Puss
 
 

Lite sommarpics

 
 
Blublublu
 
För ett tag sedan bytte jag min extremt sega iPhone 4 till en femma (jag ärver farsans mobiler på löpande band) och är mycket förtjust över hur pass mycket bättre kameran är. Har tagit lite mysiga sommarbilder och tänkte att eftersom jag är så pass seg med att blogga nuförtin så kan jag ju visa lite pics istället ~ 
 
 
 
 
myspys
 
 

Livet återvänder

 
 
Toodles!

Vaknade 6.00 imorse av att foty var ca 0 procent bättre utan snarare värre. Blev ledsen i själen aswell as i ögat och ba ahu tänk om jag aldrig kan gå normalt mer (slighty överdramatisk) och haltade sorgset till toan. Ett par timmar senare ringde jag husdoktorn här i närheten och blev hänvisad vidare till ortopeden på cityakuten så cyklade dit istället. 
 
Där gick allt relativt snabbt, jag fick träffa en läkare som skickade iväg mig att röntgas och även den processen var över väldigt snabbt. Sen fick jag vänta ett tag och roade mig med att hoppa runt på kryckor och ba lalala. När det blev min tur förklarade farbror doktorn att det bara var en stukning as we predicted och att jag slitit av ligamenten i foten men att det skulle läka inom ett par veckor. Sen lindade han min fot och jag var mycket glad över att jag inte var döende lol.
 
 
Knäppt att se sitt eget skelett!
 

Drog hem och har nu handlat och sovit lite, mina gäster kommer om en timme och läget känns ändå helt okej. Men seriously! Fan vad man tar sina ben + fötter för givet när de fungerar, att man inte ens tänker på att man med hjälp av dem kan ta sig fram på massa olika sätt och tjohej. Nu har jag bara en stukning i foten men är ändå så oerhört begränsad i att göra vardagsgrejer som att gå i trappor, cykla, ja till och med gå på toa, för det gör så ont. När det här har läkt ska jag vara så mycket försiktigare.
 
PUSSEN