Den 22-åriga tanten

 
 
Myuu.
 
Jag har en märklig känsla i magen just nu, är liksom smått melankolisk. Hade ett par alternativ på grejer att göra ikväll; först hade jag tänkt åka tillbaka till Uppsala och gå ut med några polare, possibly på Norrlands stora 04-släpp, och sedan undrade bae om jag ville följa med på en födelsedagsmiddag med efterföljande spelning på Södra teatern så då hade jag det alternativet också (ifall jag ändå skulle stanna i Stockholm liksom).
 
→ Men det jag sist och slutligen bestämde mig för var att chilla hemma med mina föräldrar och kolla på Melodifestivalen. Kan ni tro det? Det som var det tråkigaste alternativet ever när man var under 18 och inte fick gå ut är vad jag nu väljer att göra alldeles frivilligt, och ja, jag ser nästan till och med fram emot det............
 
 
shocked gif animated GIF
 
i dont even
 
 
Jag vet inte, har ju skrivit förut att jag på senare tid känt att jag har lite svårt att hänga i stora folkmassor där alla pratar högt and a lot of stuff is going on etc så utgångar till stora ställen som antingen Norrlands nation eller Södra teatern är ganska no-no at the moment, jag orkar bara inte och skulle mest skulle vara den där tråkiga som vill gå hem direkt. Sen har vi ju hela aspekten att jag inte dricker, så sad as it may sound försvinner mycket av peppen där också, inte för att jag cravear att vara full men för att jag saknar hela stämningen när man samlas för förfest och är in the mood (och framför allt smaken av en iskall Staropramen håuh).
 
Sen har jag det som jag tror kan vara en av de största anledningarna också, nämligen att min mens kommer braka loss any second now och jag har en molande, irriterande början på mensvärk i magen och känner mig allmänt seg och nedstämd som så ofta när jag mensar. Är så oändligt trött och vill ba sova for a hundered years när jag kollat klart mellon. Jag har med andra ord blivit pensionär vid 22 års ålder.
 
 
 
...
 
 
Orsaken till att jag känner mig melankolisk är för att jag får så dåligt samvete över att ha tackat nej till alla roliga grejer jag kunde gjort ikväll; först fick jag liksom säga till tjejerna att jag inte kommer hänga med ut i Uppsala trots allt, och sen berättade jag för bae att det inte blir någon utgång i Stockholm heller, och nu sitter jag här och känner mig som världens tråkigaste brud som ba bangar på allt för att sitta hemma och glo istället.
 
Och jaa, jag vet, en lördagkväll är väl inte hela världen och det kommer flera helger och man kan inte alltid vara pepp och när man är lite deppig och mensig så gör man kanske rätt i att vara hemma och ta hand om sig själv istället, men jag kan inte hjälpa det där dåliga samvetet som ändå finns där och pickar mig i bakhuvudet och ba yyyyooooouuu suuuuuuck etc. För att jag hatar att let people down typ och gör allting så oproportionerligt stort...
 
SUCK!!! Hopefully känns det bättre imorgon. Nu ska jag äta choko och kolla mellis.
 
 
 
 
Fine signar ut.
Puss
 
 
 
 
 

Piercingtankar

 
 
Yohooo.
 
Hänger i mina pärons lägenhet i Stockholm och är Tassivakt, åkte ju redan igår med hundkraken för att passa på att lolla runt här ensam så mycket som möjligt hehe. Senare på kvällen kom även bae (och hämtade mat från BK till sin craveande girlfriend, mmm) och vi gosade frenetiskt och pussades tills jag var alldeles matt. Sedan kollade vi på två dokumentärer som jag ska skriva om sen cause as u might have noticed that's kind of my new thang.
 
MEN! Nu använder jag mammas dator och hittade lite gamla pics på mig som var rätt roliga att kolla igenom. Många är från när jag hade min piercing i läppen (tog ut den för typ ett år sedan nu?) och jag blev lite längtig. Har fortfarande det lilla ärret där nålen gick genom huden and sometimes i remember the days när man kunde sitta och bita i titanringen så fort man hade tråkigt, men sen fick jag nog och rev ut den och så blev det som en sorts avvänjningsprocess att inse att det inte fanns någonting där längre (lite som en napp hihi).
 
 
 
Posar som en vilding :@
 
 
Menmen, det var väl kul så länge det varade. Min vän tovy pratade om att göra en sån där ring i näsan (heter det septum måntro?) och det blev jag också lite sugen på, men then again har mormor sagt att det är det enda jag absolut inte får göra ty en sån står hon helt enkelt inte ut med. Knepigt. Kanske ska nöja mig med att jag bokat tatueringstid nu i mars och ska göra en rätt stor grej på vänsterarmen.....................................
 
Kramen

Dokumentär 2: Miss Representation

 
 
Mu!
 
Dags för dokumentär nummer två, och det blir Miss Representation från 2011 som jag också hittade på Netflix. Den här var i likhet med The Dark Matter of Love (se tidigare inlägg) också jobbig att kolla på, men av helt andra anledningar - denna handlar nämligen om hur medias negativa framställande av kvinnor är en enorm bidragande faktor till att kvinnor är så underrepresenterade i ledarroller. Föga förvånande utspelar sig denna dokumentär i USA.
 
 

Ta er tid att kolla på den här trailern.

 

Det blev så frustrerande att kolla av så många olika anledningar, exempelvis när de visade reklamer där kvinnor framställdes som rena sexobjekt och endast var med för att visa upp sina kroppar och befinna sig i olika sexuella situationer, men även i politiska debatter och intervjuer där tjocka, vita, äckliga gubbar sitter och skrattar för sig själva och brölar på om hur kvinnor inte passar i politiken för att de är så emotionella och störs av sin mens och what not. Ryser av obehag över att ens kropp ska bli så analyserad av en vidrig man som får medhåll av tusentals andra.
 
Och hur allt, ALLT, döms efter utseende. Skitcoola Hillary Clinton bedöms inte utefter sina enorma prestationer, nej där ska man kommentera hur gammal och sliten hon ser ut, och Sarah Palin pratas om som ett "runkobjekt" och "milf" (hur ofta diskuteras sånt här om manliga politiker på tv?). Håller inte direkt med om Palins politiska åsikter, men gud, mådde psykiskt dåligt av att kolla för att det var så äcklande att lyssna på de här männen som satt där på national television och pratade om kvinnorna som sina små leksaker eller fuckdolls eller whatever. Och hela kanaler tillägnade detta.
 
 
 
 
Många kändisar och forskare var med och kommenterade situationen och det kändes ju bra att det uppmärksammades så pass mycket, men sedan blev det once again så överväldigande när de började visa filmklippen igen om hur kvinnor porträtteras i media att man blev alldeles matt. Mycket statistik togs också fram på just hur få kvinnor det är som sitter på olika ledarpositioner i USA och förändringen från att fråga barn respektive tonåringar om hur många som vill bli president när de blir stora (när de är små säger lika många flickor som pojkar att de vill bli det, när de blir äldre har antalet kvinnliga presidentaspiranter sjunkit drastiskt).
 
Jag vet inte riktigt hur mycket mer jag kan säga om denna dokumentär nu ty blir bara arg av att skriva (och delar den känslan med många andra som recenserat denna doku), men jag skulle VERKLIGEN rekommendera er alla att kolla på den för även om man kokar inombords av den enorma orättvisan och sexismen så får den en att öppna ögonen ännu mer för vad som behöver göras i det här eländiga samhället vi lever i - och som visar sig så extremt tydligt i ett land med en kultur och historia som USA.
 
Feminist-puss