Lite kvällsfunderingar

 
 
Todelihooo
 
Livet ba rullar på. För det första kan jag meddela att ännu ett ställe där jag sökt jobb hörde av sig och bad mig ringa upp dem, men där kände jag trots allt att nu fick det räcka, jag har redan så mycket på gång den här hösten att jag inte vågar trassla in mig i ännu mer (även om jag är en sådan som har svårt att säga nej och lätt skulle kunna ta på mig typ fem jobb och ba jomen sörru det här går så bra så :-))))))))))) *dör inombords*). Kul att de hörde av sig though, ger ju en hopp för att man är 'attraktiv' på arbetsmarknaden i alla fall lol.
 
Och på tal om jobb så slutade jag mitt barnvaktsjobb här i Uppsala ikväll. Har ju jobbat där till och från under de närmaste fem (!) åren och därför naturligtvis blivit nära med familjen och speciellt barnen då, herregu den yngsta var ju inte ens född när jag började där. Mamman sa att hon skulle höra av sig om det blev totalt kris på barnvaktsfronten nån gång och jag hoppar ju gärna in, men i och med mina planer på att flytta från Uppsala för en längre tid i samband med examen och sådär så kändes det ändå som ett avslut. Fick en hel påse med presenter av henne (squea~) och cyklade hem lite melankolisk men ändå glad över att jag ska vidare i livet.
 
Och ja.......... Sen en sista grej som var pretty weird. Håller ju på med mitt bostadssökande för fullt och kollar in lite allt möjligt här och där i Stockholm. Ikväll var det då plötsligt en person som hörde av sig (en man, once again) som sa att jag var aktuell som hyresgäst och undrade om vi skulle ringas senare och prata vidare. Eftersom det här trots allt inte var ute i tjottahejti blev jag lite peppad först tills jag såg adressen............
 
Det var ju då literally i samma kvarter som min expojkvän bor. Jag trodde jag skulle avlida. Skrev hastigt till personen att något annat kom upp och lycka till och blabla. Jag kan ju för fan inte flytta in som granne till mitt ex och ba hejhej jag bor också här nu :-D Nej nej och åter nej. Sökandet fortsätter.
 
 
jag när adressen framkom
 
 
Imorrn åker jag tillbaka till Stockholm igen för att skolan börjar på onsdag. Knappt tänkt på det men nu drar ju för fan sista terminen igång och sen är jag klaaaar. Kommer probs sakna studentlivet med all sin frihet när jag väl tar examen men å andra sidan ska det bli skönt att sluta noja över inlämningar och godkända betyg och csn och blö. Säger jag nu i alla fall..........
 
Pussen
 
 

Trädgården en fredag

 
 
Jahapp.
 
Så blev det finally min tur att gå till Trädgården efter att bara ha hört hur många av mina vänner (och även min käre expojkvän) pratat om hur roligt det är där. Fast saker gick kanske inte helt som jag hade tänkt mig....
 
nu ska ni allt få höra
 
 
Såhär, va. Redan i början av veckan gjorde jag planer med några vänner att vi skulle gå till Trädgården på fredagen, fick med mig en hel del personer och var mycket pepp. Along the way tappade jag en person och det kändes ju rätt trist men tänkte, äh vafan, det blir ju av ändå. Åkte till Stockholm direkt efter jobbet på fredagen och gjorde mig redo för att möta de andra och gå ut.
 
Då meddelade mina vänner att de skulle vara inne i stan först efter tolv och så länge hade jag ej planerat att vänta på dem. Hade fått inbjudan att komma och förfesta hos dem men det var ganska långt bort och jag var trött efter jobby så jag tyckte planen att mötas upp ute lät bättre, tills, ja, hela grejen med den långa väntan kom in i bilden. Frågade lite andra personer jag känner i stan om de ville hänga med ut på en öl eller nåt, men ingen kunde just då och jag var on my own.
 
Så jag tänkte, fan, jag hade bestämt mig för att gå till Trädgården och det ska jag fanimig göra. Jag skiter i sociala regler och att det skulle vara sorgligt eller nånting att gå ut ensam och ba göre. Sagt och gjort, jag hoppade på tuben, gick av i Skanstull och hittade efter lite yrande den rätta vägen (efter att nästan ha gått in på Popaganda-området först lol). Kom runt hörnet... och kön var redan helt tossig. Övervägde där och då att skita i det men fick någon sort knäpp kämparvilja (jag som annars hatar kö och ibland gått hem hellre än köat) och ställde mig sist. Och sakta men säkert rörde det sig framåt.
 
Elva kom jag dit, och kvart över tolv var jag inne på området. Hade snackat med lite folk i kön och sådär och egentligen kändes det inte som såå lång tid. Mest jobbigt var det när jag var blott ett par meter från entrén och skulle in i själva "flaskhalsen", dvs den sista klumpen av människor innan det började tunnas ut, och jag kände små ilningar av panikångest eftersom jag var omgiven av så många tätt ihopklumpade människor som alla var längre än mig och försökte komma fram först. MEN! Jag bet ihop och kämpade på, och finally var det min tur att visa leg och betala. Probably aldrig payat så mycket för att komma in på en klubb tidigare men eeh.
 
 
och hörde denna låt i huvudet gång på gång när jag såg folk med glitter i fejset
 
 
→ Och ja. Sen vandrade jag omkring på området och ba mhm, so this is it. Var väl fairly tjusigt, och stort!, men annars var det rätt annorlunda från vad jag tänkt mig. Det är svårt att beskriva, men när man hört så många peeps prata om ett ställe samt sett lite olika pics så får man en ganska utstuderad bild av hur det ska se ut och när man sedan är där i verkligheten så känns det lite lustigt. Var ej överdrivet imponerad men så var jag ju där själv också, kanske hade varit annorlunda om jag kom med massa folk haha.
 
Sen köpte jag oel och satt med en cigg i andra handen och kikade på folk och funderade. Låter måhända kinda sad i somligas öron, att jag bara satt där själv dvs, men jag tyckte faktiskt det var rätt skönt. Jag fick göra saker i min egen takt och gå runt och kolla och vara för mig själv och det fungerade faktiskt bra, har ej problem annars heller med att gå och göra saker ensam (som att gå ut och äta, eller gå på bio), vilket jag antagligen fått från min far som är likadan. Om man inte får med sig folk så går man själv liksom. And it was okay.
 
Eventually kom en snubbe och satte sig bredvid mig, samt hans polare som skulle wingmanna på ett fairly övertydligt sätt. De var båda runt 30 och kallade mig för en "liten yngling" och vi skojade och pratade ett tag, wingmansnubben sa att jag påminde om en tjejkompis till honom som var väldigt rolig och att jag också var det (vilket för mig är en större komplimang än utseenderelaterade saker) och undrade varför jag inte hade pojkvän, varpå jag truthfully svarade för att det tog slut för en vecka sedan. Sedan frågade han om jag skulle med och dansa ty just då spelades Time to pretend, men jag tag tackade nej och killarna gick. Wingmansnubbens sista ord till mig blev "du är en riktigt trevlig tjej, glöm inte det!" och sedan var de borta. Jag ba, well, det är jag ju. Byebye.
 
Ett tag senare stod jag i kön till baren igen och då började en annan kille prata med mig, såg också ut att vara lite äldre och av det mer stekiga slaget. Han var lite irriterad och sa att han tyckte ställen på Söder skryter med att de har så billig alkohol jämfört med exempelvis Östermalm ("där jag vanligtvis går ut", tillade han) och att det ändå blev så dyrt med drinkar och liknande. Jag höll med, van vid nationspriser som jag är. I övrigt verkade han hög på någonting, kanske koks, eftersom han uppträdde rätt speedat och ryckigt och hade svårt att hålla ögonkontakt, men vad vet jag. Han köpte en flaska vin och försvann, och jag gick och satte mig igen.
 
Och ja, hade väl lite kontakt med folk här och där, någon frågade om en tändare, någon kom och gjorde en liten dans (??) framför mig som jag bara skrattade bort, och det hela var rätt chill. Eventually kom en till kille och satte sig och började prata, och återigen när jag förklarade att jag var där ensam så undrade han förskräckt varför varpå jag svarade att det bara blev så och vad ska man göra liksom. Han var från Göteborg och pratade grov göteborgska som jag komplimenterade eftersom jag tycker det är en så fin dialekt samt hade ett tjusigt skägg. Vi hade det roligt, men när jag frågade om han mindes vad jag hette (jag mindes hans namn) och han sa nej kände jag att äh, nu äre dags att gå. Var ändå inte ute för att ragga och gå hem med nån okänd, jag ville bara vara ute liksom. Plus att jag kände att jag saknade min expojkvän och inte ville bli fyllesentimental och hålla på.
 
Göteborgaren lade armen om mig och frågade om jag inte skulle stanna, drog även till med ett "jag vill inte att du går", och ville hålla mig i handen, men jag kände inte för att sitta kvar och hänga när han probably hoppades på att jag skulle gå hem med honom senare trots att han ej bemödat sig att minnas mitt namn och jag hade ca 0 % lust till nåt hemsläp, Trädgården or not. Det var visserligen kul att prata med någon som inte heller kom från Stockholm och sitta och diskutera om man någonsin kommer känna sig hemma i den här staden och blabla, men för mig var han bara någon att fördriva lite tid med på krogen och det fick gärna räcka så. Speciellt när man nyligen gjort slut med sin partner efter rätt så lång tid.
 
Med andra ord sa jag vänligt men bestämt att det var dags för mig att gå och att han fick ha det så bra. Han såg besviken ut men jag förklarade att när jag vill gå hem så går jag, och så reste jag mig och gick utan att se mig om. Funderade på att ta en taxi eftersom mina päron som inte vill att jag rör mig ensam ute på natten erbjudit sig att betala för en, men tog tuben istället och kom hem till Odenplan safe and sound. Somnade på soffan - och nu är jag här.
 
Så, ja. Ibland blir det verkligen inte som man tänkt sig, en stor planerad utgång havererar (fick senare reda på att min vän druckit för mycket, börjat må dåligt och åkt hem och att de andra gått till ett annat ställe) och plötsligt står man där själv. Men det är faktiskt inte hela världen, man kan gå ut ensam och eventually hittar man ju någon att prata med och även om man inte gör det kan det vara okej att bara sitta och chilla och spana på folk. 
 
Det tycker i alla fall jag, och nu har jag äntligen varit på Trädgården och kan lugna ner mig på den fronten.
 
Tack och hej!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vad händer enssss

 
 
Hej!

Shit, vad saker kan förändras på bara ett dygn. Igår när jag åkte till Stockholm för min arbetsintervju på den där förskolan hade jag ingen aning om hur det skulle gå och vad som skulle hända, men nu har plötsligt allt blivit annorlunda. Är tillbaka i Uppsala igen men not for long.....
 
För det första. När jag literally bara var några meter från förskolan ringde plötsligt ett random nummer och jag svarade. Det var då FINALLYYYY Stockholms universitet och en trevlig tant som förklarade att hon sett att jag var registrerad på 3 kurser och undrade om jag ville ha en till som jag varit reserv på eller om det skulle bli "för mycket". Jag förklarade glädjestrålande att jag tvärtom vill ha den där fjärde kursen eftersom det är den som behövs för att jag ska få ihop till 30 högskolepoäng och därmed en färdig socionomexamen, och tanten sa då att hon skulle registrera mig direkt.
 
Så med andra ord: DET BLIR EN EXAMEN I JANUARI 2016 TROTS ALLT! Har ju gått och nojat som ett as över det där eftersom jag bara haft 3 kurser och därmed ej tillräckligt (känns som att jag skrivit det här ca 10 ggr på bloggy....) och hur blire med CSN, kommer jag ens få några pengar, måste jag läsa kursen på våren istället blabla. Men nu är det ÄNTLIGEN fixat och jag kan andas ut. Kommer läsa 1) barn och unga, 2) de äldre i välfärdsstaten, 3) alkohol- och drogmissbruk, och finally 4) genus i socialt arbete. Hurra!
 
 
jag när jag lagt på luren :-)


Sen. Intervjun på förskolan gick tokbra, hon som intervjuade mig var extremt trevlig och vi pratade och skojade jättemycket. DOCK ville de ha mig på heltid och det går ju ej när det blir pluggeliplugg, så hon sa att hon skulle prata med ledningen och se om det gick att pussla ihop på något annat sätt. Eftersom jag tänkte att det probably inte skulle gå så hörde jag av mig till en annan som tidigare kallat på mig på intervju hos en "uthyrningsfirma" för barnvakter i Östermalmsområdet (hehe) och de ville gärna träffa mig på torsdagen, dvs idag, så jag sov över i Stockholm.
 
Och nu imorse gick jag alltså på den där andra intervjun och den gick också jättebra, fastän jag var toksvettig både av värmen och av nervositet och satt där och lökade lol. De berättade om sitt företag och frågade (såklart) massor om mig och jag berättade om all min erfarenhet av barnvakteri och vad jag gör på fritiden och styrkor och svagheter och lalala. Till slut sa de att de tyckte jag verkade som en mycket bra kandidat och att de redan hade en familj som jag kunde passa ihop med och att de skulle börja fixa ihop något schema där.
 
→ Så mitt i allt hade jag varit på två intervjuer som båda rullade på i fin takt och satte mig nöjd på tåget tillbaka och tänkte att den där barnvaktsfirman blir nog bra för de verkar ju mer flexibla...... och då ringde ju naturligtvis damen från den första intervjun igen och ba vi vill gärna ha dig ändå så om du kan börja med att jobba 2 dagar i veckan hos oss och sen utöka det så är du välkommen :-D
 
Och jag ba.... wat. Jag åkte till Stockholm utan något jobb där och nu var jag på väg hem med två stycken. Är mildly confused, men glad förstås, och funderar mycket på om jag kan fixa så att jag kan vara vissa dagar på det ena stället och andra dagar på det andra eller hure nu får bli, för jag vill ju ha nånting att GÖRA besides de få föreläsningar jag kommer ha i veckan och jag vill make some cash, believe it or not. 
 
 
HMMMM
 
 
Så. Med andra ord kommer jag befinna mig i Stockholm basically HELA hösten eftersom det kommer bli antingen plugg eller jobb varje vardag och det känns ju kul för det var ju det jag ville. Turligt nog bor ju mina föräldrar där så kan alltid bo hemma hos dem, men skulle förstås vilja ha något eget och raidar Blocket i jakt på anything. Två olika personer har hört av sig men de bodde ganska långt från stan och var dessutom män så det var en stor no-no för mig. Sökandet fortsätter.
 
Phewwww. Nu ska jag varva ner lite innan jag ska sticka till mitt barnvaktsjobb här i Uppsala. Blir mina sista pass hos dem i augusti nu, känns lite halvsorgligt. Men det är dags för något nytt.
 
puss