Down memory lane #11

 
 
 
Öjj.
 
Jag kollade precis på programmet Jills Veranda - Nashville om den svenska countrysångerskan Jill Johnson som tar emot olika gäster hemma hos sig och så snackar de om livet, spelar countrymusik osv.
 
Orsaken till att jag kollade på det ikväll var ju för att världens coolaste Kakan gästade och det var såklart en stor grej för henne som "superfeminist och lesbisk" att komma till det kristna, högerinriktade Nashville i den amerikanska södern. Programmet var awesome och tårframkallande och kan ses på SVTplay (vilket jag tycker alla borde göra).
 
 
Det var however INTE det jag tänkte skriva om ikväll. När jag kollade på programmet så började jag nämligen längta till USA, och då menar jag självklart inte till just countrystaden Nashville utan till våra vänner i Kansas.
 
Vi har inte varit där sedan våren 2008 och även om jag träffade en del av dem på en resa till Rom för ett par år sedan, så är det ändå en viss person jag längtar speciellt mycket efter som jag inte sett på snart sex år. Därför kommer den här down-memory-lane att handla om den personen, även fast detta hände i nian och jag annars bara skriver om gymnasietiden.
 
 
 
Har en del pics därifrån som jag sparat under åren.
Välkomna till Kansas.
 
 
Lite background först. Vi har alltså vänner i USA som mina päron känt sedan 70-talet, och ungefär vart fjärde år har vi åkt dit för att hälsa på dem. När jag bodde i Philadelphia för över tio år sedan så roadtrippade jag och min familj genom more or less halva USA för att komma till dem och det var ju ett äventyr i sig. Kort sagt så är de our good friends på andra sidan Atlanten och jag saknar dem.
 
Anyway. Den äldsta sonen i den familjen är i min ålder och vi har känt varandra sedan vi föddes, har ett foto då jag är typ sju år och han bär mig på ryggen och allt är fett gölligt. Allteftersom vi blev äldre så började man ju inse att den här snubben växt upp och blivit hysteriskt snygg med kolsvart hår och lika mörka ögon, och senast vi var där hade alltså barnlekarna bytts ut mot raging teenage hormones.
 
Vi var som sagt där och hälsade på under våren 2008 när jag gick i nian, och allt var jättekul om än annorlunda. Snubben det här handlar om kom hem först efter ett par dagar, och jag minns fortfarande hur allting gick till: jag satt i källaren med de andra kidsen i familjen då morsan ropade från ovanvåningen att han anlänt. Jag gick nervöst upp för trapporna och där stod han, cute as can be, och log mot mig. Och det var då jag visste att något skulle hända under vår vistelse där.
 
 
 
15-åriga jag lirar guitar hero i soffan där saker went down lite senare.
Nice med hundröv i bakgrunden.
 
 
Kvällen passerade och folk gick och la sig, men han och jag stannade uppe. Jag minns att jag stod vid deras ismaskin i köket när han frågade hur gammal jag var, och sen satt vi i soffan och snackade hur mycket som helst. Vad som hände sedan beskrivs rätt bra i min dagbok från den tiden:
 
"Sen gick jag på toa, och när jag kom tillbaks så tog jag mod till mig och la mig bredvid honom. Han svarade genom att lägga armen runt mig. Tror aldrig mitt hjärta slagit så jävla snabbt. Vi kollade på "Malibus most wanted" och plötsligt låg vi så tätt, så tätt. Han tog tag i mina axlar och vände mig om och VIPS... så var våra läppar mot varandra." (15/4 2008)
 
Sedan följer en lång utläggning om hur det kändes och smakade när vi hånglade (vilket jag fortfarande minns, skäggstubb och saliv typ, it was amazingly hot) och vi gned omkring på soffan hur mycket som helst och i swear to god att om vi varit ensamma hemma så hade min oskuld flugit all världens väg den natten.
 
Men det hände ju inte, eftersom hans mamma var på oss som en hök efter det. Hon hade väl börjat ana att vi totally ville ha sex (eftersom jag hängde inne på hans rum hela tiden lol) och sa till och med inför alla att hon inte ville att vi skulle vara ensamma tillsammans, man ba tack jag dör. Så under resten av veckan var det tyst mellan oss. Vi drog och handlade en gång och jag har aldrig varit så awkward i hela mitt liv.
 
 
 
Fun fact:
medan vi var där vann Kansas basketlag en match mot Memphis,
som de inte vunnit mot på 20 år typ.
Hela stan exploderade.
 
 
 
MEN. På söndagen innan vi skulle åka hem så drog vi ut till familjens sommarställe och åkte fyrhjuling och dirtbike och sånt. Lustigt att jag suger röööv på att köra bil, men andra motorfordon har jag minsann burnat omkring med sedan jag var liten typ. Anyway, det som hände där i skogen dagen innan vi skulle dra hem var very exciting. Quotar dagboken igen:
 
"Han körde 4-hjulingen och jag satt där bak och kramade om honom så hårt, så hårt. Vi körde in i skogen och satt där och drack whiskey. Sen körde vi ännu längre bort och han stängde av motorn och satt med ryggen mot mig, helt tyst. Han vände sig lite halvt om och såg på mig. Jag lutade huvudet mot hans axel och långsamt sökte sig våra läppar till varandra och hånglet var igång igen." (15/4 2008)
 
Och det är nog ett av mina mest exotiska minnen från tonåren, när jag satt på en sliten fyrhjuling mitt ute i en skog i Kansas och drack whiskey och hånglade med en amerikansk snubbe som var den snyggaste jävla snubbe jag någonsin sett. Satan vad mitt lilla hjärta slog för honom alltså.
 
Dock hände inget mer än det (förutom att jag tog några pussbilder på oss som jag kollar på ibland när jag är nostalgisk), och en dag senare åkte vi hem. Grät som ett as dels för att vi skulle lämna familjen men även för att jag inte visste när jag skulle få se den pojken igen. Bölade under hela flighten och det tog lång tid innan jag började släppa honom.
 
Som sagt är det nu nästan 6 år sedan jag såg honom senast och jag tänker sällan på honom som jag brukade, för jag har ju obviously träffat snubbar här i min del av världen som haft långt större impact på mitt liv än vad han någonsin kunde ha i och med att han, eh, bor på andra sidan Atlanten och vi snackar extremt sällan.
 
Men i mer än ett år efter att allt detta hände så skrev jag väldigt ingående om det i min dagbok eftersom jag aldrig varit så in löv with anyone som jag var med den här snubben, vilket ju är kul men även lite pinsamt att läsa i efterhand. Jag var ju trots allt 15 år och nu önskar jag att jag hade betett mig lite coolare omkring honom, men vad ska man göra. Jag var liten och jag var kär. 
 
 
 
15-åriga jag på den där fyrhjulingen.
Fett snygg man var...
 
 
Så det var sagan om den amerikanska pojken, det. Även om hans mamma kanske inte approvade av det vi höll på med, så var min egen mor rätt uppmuntrande och hoppades alltid på att det skulle bli han och jag. Hon har fortfarande tankar på att vi en dag ska förlova oss och även om det känns för sjukt för att hända så ska man, för att avslutningsvis quota bieber, aldrig säga aldrig.
 
Men vill ni veta något knäppt? För ett tag sedan skrev jag hej till den här killen på facebook, det första jag skrivit till honom på flera månader. Han svarade inte så jag tänkte äh, han har väl antingen inte sett det eller så pallar han bara inte svara.
 
När jag loggade in på fejjan nu för en stund sedan såg jag att han svarat :-)