GLADA VI TILL SKOLAN GÅ

 
 
 
Huhuhu!

Idag handlar ca 99 % av alla statusar på min Facebook om SKOLSTARTEN. Många börjar sitt allra första år på ett helt nytt universitet eller högskola och nervositeten är stor. Andra har redan gått ett tag på sitt program och ska vara med och nolla de nya eleverna. Mucho is going on.
 
Själv börjar jag inte förrän nästa vecka (dvs en vecka till utan CSN och en budget på 10 spänn, säger JA till livet!), men jag minns så väl hur det var förra året när jag skulle börja min första termin på socionomprogrammet. 
 
Cyklade till skolan (vi hade vår inledningsföreläsning i Geijerssalen där jag varit ca tre biljoner gånger, tur för mig!) och eftersom jag aldrig kan fungera som en vanlig människa blev jag ju svettig som ett AS på vägen.
 
När jag kom till föreläsningssalen gick jag fram till första bästa personer (stod ju 70 nya socionomstudenter där och jag tänkte INTE stå ensam i ett hörn och böla) och började snacka. Samtidigt som ca tjugo liter svett forsade ner för mitt fejs. Slet fram en jävla plastficka från väskan och stod och fläktade mig hysteriskt med den samtidigt som jag försökte presentera mig för mina nya klasskamrater och föra en normal konversation :-)))
 
Så... you know. Hur det än går första dagen i skolan kan det åtminstone inte vara mer knäppt än det, right? Fatta att vara helt ny i en enorm klass och inte känna någon och så kommer en svinsvettig brud från ingenstans och fläktar sig vilt i ansiktet och ba TJENA! VAR KOMMER NI IFRÅN DÅ? TAGGADE PÅ ATT BÖRJA ELLER?. Dör.
 
MEN! En av de jag pratade med när jag stod där och svettades ut Niagarafallen blev faktiskt en av mina bästa vänner i klassen senare och vi är fortfarande bros, tillsammans med resten av tardgänget. And that's when the happy times begun.
 
Även om det är nervöst och socially awkward första dagen (och man framstår som, eh, lite märklig), tar det ej lång tid förrän man hittar sina true bros och allting ordnar sig. Och när man sedan hittar dem blir skolan ca fem biljoner gånger roligare.
 
 
:-)
 
 
Och slutligen!
 
Ikväll ska jag träffa the cute guy. Detta innebär att jag kommer duscha 3 gånger, fixa frillan i fem timmar, sminka av och sminka om mig trettiosex gånger, smeta in mig med hudkräm för att dofta sådär NATURLIGT gott och käka ett halvt paket tuggisar. And then we shall fuck.
 
Toodles<3
 
 

Sommartider hej hej

 
 
HAUUUUGNN!
 
Idag vaknade jag ca 8.20 av ett frenetiskt borrande i hela huset. Grannarna renoverar. Jag dör.
 
Eller. För att vara ärlig är den tidiga uppstigningen inte ett problem i sig eftersom jag ändå stiger upp typ då för att gå ut med hundi, MEN just i det här fallet hade jag tänkt sova lite längre då jag var ute en sväng igår med Boo, och när jag och Boo är ute slutar det alltid med en kanna öl och häng till mitt i natten. Igår var inget undantag.
 
 
:-)
 
Men att hänga med'na och derpa omkring i ett sensommar-Uppsala fick mig att inse att det här nog varit en riktigt göttig sommar ändå, och nu när den sjunger på sista refrängen så tänkte jag att jag skulle göra ett litet bildspel av allting. Det här är pics som bara legat på min mobil sedan de togs.

HÅLL TILL GODO!
(Vill nån ej vara med, hit me up and the pic is gone)
 
Foto: Återförenad med boo <3
 
 
Rätt soft. Lägger aldrig upp bilder på Facebook nuförti'n, så de kan väl lika gärna ligga här istället.
 
Idag ska jag för övrigt till gynekologen för första gången på typ ett och ett halvt år. Inte för att jag tror att jag dragit på mig klamme eller något, men för att jag vill kolla upp så att allt är lugnt med fitty. She ma best friend, minsta jag kan göra att se till att hon mår bra iaf.

HARE

What Hurts The Most

 
 
 
Ibland saknar jag honom så det gör ont ända in i själen. Det svider och värker och jag saknar honom så mycket så jag gråter. Det händer inte ofta nuförtiden, men ibland.
 
Det är i sådana fall jag får en impulskänsla att ringa honom. Jag vet egentligen inte varför, jag har ingen anledning, men jag kan helt enkelt inte skaka av mig känslan att jag vill ringa honom bara för att höra hans röst. Bara prata lite, om allt och ingenting.
 
Sedan minns jag varför situationen är som den är. Varför jag inte ska ringa. Hur full eller hög jag än är så finns ändå den där lilla rösten i samvetet kvar som talar om för mig att det inte vore en bra idé att ringa. Som överröstar alla andra impulser som skriker åt mig att ta upp mobilen och bara fucking ringa honom.
 
Och tack vare den rösten så ringer jag inte. Kommer aldrig ringa. För jag vet varför situationen är som den är, och det är knappast något som kan lösas av att jag sätter mig ner på en trottoarkant med en cigg i käften och ringer honom mitt i natten. Det kommer aldrig hända, helt enkelt.
 
Men det ändrar fortfarande inte faktumet att jag saknar honom så mycket att det gör ont. Ibland. Inte ofta, men ibland.
 
Ibland, ibland, ibland.