Slutet av september

 
 
 
Todelihoooo.
 
Allting rullar på i turbotempo as usual, det är bara onsdag men dagarna flyger förbi och september går mot sitt slut. För mig, och även mina kollegor i elevhälsoteamet, har det blivit en rejäl rivstart på terminen och stundtals känns det som att en har ett alldeles fullspäckat schema från morgon till eftermiddag då det plötsligt är dags att gå hem och en undrar vart alla timmarna tagit vägen.
 
Och ändå gillar jag det. Eller, ja, självklart är jag väl inte sådär överförtjust i att vara stressad och känna att en knappt hinner dricka en kopp te innan någon knackar på dörren och något nytt måste tas itu med, men jag gillar tempot och ansvaret, att känna att en gör något viktigt, att en kanske kan göra åtminstone en liten skillnad i några ungdomars liv. Jag gillar att gå hem at the end of the day och känna att jag uppskattar mitt jobb trots stressen, för att det känns som att jag är på rätt plats och att jag gör något meningsfullt - för mig och förhoppningsvis för andra.
 
 
Och jag har för övrigt nya glajjer! Mycket förtjust.
 
 
Speciellt bra kändes det idag när jag talade inför alla elever i åk 8 (150 stycken!) i aulan. Hade förberett en presentation om sex och samtycke, där jag utgick från alla övergrepp, sexuella ofredanden och våldtäkter som skett under sommarens festivaler, att fler börjat anmäla och att det är extremt viktigt att det inte bara "glöms bort" för att sommaren är över. Snackade vikten av att samtycke och ömsesidighet finns vid sex, och att en alltid har ett ansvar för att känna av av vad andra vill i sexuella situationer, en kan inte alltid bara utgå från sig själv.
 
Jag tyckte presentationen gick riktigt bra, var lite nojig över att powerpointen skulle strula eller att någon av filmerna jag visade kanske inte skulle dra igång, men som vanligt var min oro i onödan och allting flöt på smoothly. Fick mycket pepp och vänliga ord efteråt av både lärare och elever som tyckte att det varit en bra presentation med ett viktigt ämne, vilket självklart stärkte mig alldeles otroligt. Eleverna återsamlades i sina klassrum för att diskutera några frågor jag hade förberett och skrev ner sina svar på papper, och det jag uppfattade av att gå runt och samtala med dem samt läsa deras svar är att många är väldigt intresserade av ämnet och verkligen vill prata om det - något som också gör mig entusiastisk inför lektionerna som jag ska ha med dem senare i höst.
 
Så. Jag vill bara uppdatera lite snabbt såhär på kvällskvisten, klockan är bara nio men som vanligt håller jag på att somna. Slocknade runt tio igår och vaknade pigg som en toka vid 6 (....), så jag antar att något liknande kommer hända ikväll. Vem hade kunnat tro att jag skulle bli någon sorts morgonmänniska, jag som annars alltid gått och lagt mig efter 12 och kunnat somna om som en sten trots att jag duschat och börjat göra mig i ordning om morgnarna? Kanske är det något positivt, vem vet.
 
Pusshej
 
 
 
 
 
 

Artikelserie i Café: Dick Pics

 
 
Ja, just det!

Tänkte också bara skriva lite snabbt att jag var med i tidningen Cafés artikelserie om dick pics, kukbilder, på webben. Svarade på en del frågor om varför dudes skickar ovälkomna bilder på sina peens till höger och vänster, om vad det innebär ur ett maktperspektiv och huruvida det kommer fortsätta in all eternity. Artikeln kan läsas här, tillsammans med några andra intressanta inslag såsom intervjuer med personer som fått dick pics skickade till sig, samt en som skickar bilder själv.
 
Lägger mycket vikt vid att jag inte tycker att snoppbilder per se är ett "samhällsproblem", men att de blir det när de skickas i enorma kvantiteter till personer som inte bett om dem och inte vill se någon jäkla sladdrig dase dyka upp från ingenstans. Det är som att whippa fram kuken på tunnelbanan eller någon annan offentlig plats: det görs utan samtycke eller respekt för andra inblandade parter och det är INTE OK. Sluta, ba sluta liksom. Om en inte gjort någon sorts överenskommelse att en ska skicka bilder av liknande karaktär till varandra sedan tidigare så finns det ingen anledning att visa snorren.
 
Jag funderade lite på det här i relation till mitt jobb också. Skrev ju i föregående inlägg att jag har en del gruppövningar med kidsen där vi snackar könsnormer och hur de förväntas vara som kille/tjej, och med tanke på vad somliga svarar och hur stämningen rent generellt kan uppfattas i vissa av klasserna är det egentligen inte konstigt att de växer upp till att tänka MAN = bra, stark, modig, stolt etc, och KVINNA = svag, mesig, feg etc, och att det sedan hänger med när det gäller sexualitet också. Fan, om en hela tiden blir inskolad i att det är bra att vara högljudd, ta plats, ta för sig, inte ta ett nej och så vidare är det väl inte konstigt att en känner att det är helt okej att visa dasen också när helst en känner för det?
 
Fuck's sake, alltså. 
 
 
 
 
 
 

Betraktelser en lördagsmorgon

 
Todelihooo.
 
Det är tidig lördagsmorgon och jag har som vanligt vaknat runt klockan 7 utan att lyckas somna om igen. Sedan jag började jobba på skolan har jag kommit in i en stadig dygnsrytm då jag somnar runt 10 varje kväll (halv elva ibland men då är jag uppe "sent"!) och vaknar strax innan klockan ringer vid 7, vilket då såklart smittar av sig på helgen eftersom jag inte kan vänja av mig från de nya sovvanorna bara sådär. För en (ex)nattuggla som jag känns det ganska konstigt att plötsligt gå och lägga sig innan 12 varje kväll, men jag antar att that's working life for ya...
 
 
 
Mitt liv nu
 
 
 
Nåväl. Eftersom jag inte kan sova mer (och eftersom bae inte är i närheten av att vakna än, ligger här bredvid och pratar i sömnen vilket jag finner hilarious) tänkte jag att jag skulle blogga lite. As usual händer det väldigt mycket saker på jobbet hela tiden och det känns som att veckorna bara flyger förbi - snart är det oktober och min födelsedagsmånad, tjo! Jag har fått erfara några tyngre case bland eleverna vid det här laget och kommit ur min "smekmånadsperiod" lite, insett svårigheterna med att jobba på skola och försöka samverka med alla (elever, lärare, ledning, elevhälsoteam, föräldrar....) och att en inte kan pleasa alla. Med efterföljande konsekvenser!
 
Men jag kämpar på, tänker att jag lär mig mer och mer hela tiden och växer in i min yrkesroll allteftersom veckorna går (och allteftersom jag gör misstag som jag får reflektera över och korrigera). Vi är bara någon månad in på terminen, men jag träffar redan ganska många elever på en fast tid och har minst lika många som jag "håller ett öga på" p.g.a. olika problem, såsom exempelvis hög frånvaro och riskbeteenden. Har väldigt mycket kontakt med föräldrar via mail och telefon, nu i fredags ringde jag tre mammor i rad innan jag slutade för dagen (viktigt att hålla koll på vem som är mamma till vilken elev i det läget, hah). 
 
Det som jag emellertid finner roligast just nu är att jag och den andra kuratorn dragit igång vår s.k. livskunskap med alla sjuorna (eller life skills som det mestadels kallas på denna till större delen engelskspråkiga skola). Skrev ju lite om det förut (här), bl.a. att vi använder oss av ett material som kallas för Machofabriken, och so far tycker jag att det går väldigt bra. Några har varit missnöjda med att vi har blandade tjej- och killgrupper, men jag tror och hoppas att de kommer uppskatta det efterhand - och dessutom är minst lika många nöjda med att vi faktiskt har blandade grupper, p.g.a. då får de höra "alla sidor" och det blir liksom inte att tjejerna ska prata om något specifikt "tjejigt" och vice versa. 
 
Jag får en otrolig energi och pepp av att leda gruppaktiviteter, vilket jag konstaterat efter alla år som jag gått runt i skolor och snackat sex med ungdomar på uppdrag av RFSU, och även om en kan vara ganska trött efter lektionerna så känner jag att de är ett välkommet inslag i arbetsdagarna - för hur mycket jag än tycker om att ha enskilda samtal med elever så är det ändå skönt att få varva det med lite samtal i grupp också. Blir förvånad över hur mycket kidsen kan, dessa elever i sjuan är väl alla runt 13 år men har ändå reflekterat mycket kring könsnormer och varför de blir behandlade olika utefter kön. Naturligtvis förekommer mycket skratt, flams och fniss när sexrelaterade ämnen kommer upp, men jag tycker bara det är kul och nyttigt att de får en chans att prata kring de frågorna också, i den mån de vill förstås.
 
 
Finns så mycket jag skulle vilja säga till dem när de funderar kring varför kvinnor får lägre lön än män och varför det är mer "okej" för killar att bröla och stöka i klassrummet medan tjejer förväntas sitta tysta och lugna och varför killar måste vara så stora och starka hela tiden när tjejer istället betraktas som svaga och mesiga och varför det överhuvudtaget bara ska finnas två kön att förhålla sig till och varför.... (the lists goes on)
 
 
 
Nu nästa vecka ska jag för övrigt inleda mitt sexualkunskapsprojekt med årskurs åtta också (vill snacka sex och samtycke med dem, specifikt med tanke på alla övergrepp och våldtäkter som skedde på sommarens festivaler och fkn finally verkar ha öppnat ögonen för fler människor om att det här inte kan få fortsätta). Har snackat ihop mig med en lärare och kommit fram till att jag ska prata i aulan som introduktion för det hela (inför ca 150 st åttondeklassare, squeak!), tänkte visa lite filmer och, tja, ha en introduktion kring ämnet helt enkelt. Själva lektionerna ska jag ha med dem först efter höstlovet, men efter mitt lilla tal i aulan ska de klassvis få diskutera några frågor och skriva ner svar på papper som jag sedan ska använda inför lektionerna så det kommer nog bli ganska mycket program ändå. Är rätt nervös, men mest positiv peppad.
 
 
Så, ja. Det händer som sagt mycket nu - men det är just det jag tycker om. Jag gillar att ha projekt på gång som en kan hålla på och pyssla med och ändra, förbättra etc. Mitt mål är ju att utnyttja den tid jag har på skolan till att försöka hjälpa så många kids som möjligt i olika situationer, samt att ge dem verktyg för att själva kunna få igång lite tankar och starta egna projekt i framtiden. Har upptäckt att många av eleverna är precis i begynnelsen av sitt feministiska uppvaknande och är i en period där de funderar mycket kring orättvisor och varför världen ser ut som den gör fast utan att ha begrepp och ord för att finna förklaringar på det, och jag tycker det är väldigt intressant att få följa med i den processen och se hur det hela utvecklar sig. Om jag kan hjälpa och stötta någon på vägen om så bara lite så räcker det gott och väl för mig.
 
 
På tal om peppad: var och piffade mina ögonbryn hos ROC Brows i veckan, dog av nöjdhet. Dessa är dock temporära, men funderar på att göra s.k. microblading så att de sitter några år. Löv kraftiga ögonbryn.
 
 
Nu ska jag kolla om bae håller på att vakna, eller om jag måste finna andra sätt att fördriva tiden tills det sker.
 
Ha det gott!